Hur något bör vara avgörs av vad vi bedömer som normalt. Varje människa har en egen uppfattning om vad som är normalt. Det finns i varje mellanmänskligt sammanhang också oftast en gemensam, om än tyst överenskommen, uppfattning om hur allt bör vara för att få kallas normalt. Det som vi menar vara onormalt kan också inrymmas under rubriken brist – det vill säga en avsaknad av normalitet.
Där en brist är uppmärksammad, accepterad och där man respekterar att bristen föreligger där vittnar förhållningssättet om att bristen utgör en löst konflikt. I de fall där en brist inte är förstådd och/eller inte erkänd där handlar förhållningssättet till bristen om en olöst konflikt.
I den klassiska (tidiga) psykoanalysen har man huvudsakligen fokuserat på området försvar. Man har menat att ett psyke med tillgång till mogna försvarsmekanismer varit förutsättning för att kunna dra nytta av psykoanalys. I linje med detta har människor med omogna psykiska försvar inte bedömts lämpade för klassisk psykoanalys. Där huvudsakligen omogna psykiska försvar uttrycks där brister samtidigt uttrycken för mogna psykiska försvar.
Psykodynamisk terapi har i grunden samma teoribildning som psykoanalysen. En tid var psykodynamikerna bättre rustade än psykoanalytikerna att möta patienter med omogna försvar och med andra brister.
Utifrån iakttagelsen att många patienter faktiskt är bristfälligt strukturerade med omogna försvar kom man under 1950-talet att anpassa den klassiska psykoanalytiska tekniken så att även patienter med dessa svårigheter skulle kunna få sin hjälp. Det centrala ordet i detta sammanhang är parameter .
Det går nuförtiden inte att påvisa någon meningsfull skillnad mellan hur patientarbetet bedrivs i psykodynamisk terapi respektive i psykoanalys.
Ett psykets område som tydligt innehåller både brist och försvar är så kallad strukturell dissociation. Här försvarar sig en del av psyket mot skrämmande återupplevanden av trauma, medan en annan del av psyket strävar mot att integrera det traumatiska. Den brist som iakttas här är bristen på integration .
Fenomenet intellektualisering handlar om att tala eller skriva där något bara ytligt sett är välformulerat och klokt. Intellektualisering kan både kan vara uttryck för en försvarsaktivitet och/eller för en brist. Den som intellektualiserar kanske faktiskt inte kan bättre än så. Ibland kan dock människor bättre än de vill påskina.
Psykiska bristtillstånd som kan behandlas med psykoterapi så att de går över är sådana där tillförsel av ny kunskap och ömsesidigt arbete med konfliktlösning i tillräckligt frekvent kontakt under tillräckligt lång tid räcker för att göra skillnad. Den centrala komponenten i allt arbete med patienters brister är färdighetsträning. Människor behöver öva på det de inte kan för att lära sig. Ofta är det mest påtagliga i människors olösta konflikter det att de inte lärt sig hur de skall göra.
Psykiska bristtillstånd som inte kan behandlas bort med psykoterapi kan exempelvis utgöras av autismspektrumstörningar, intellektuella handikapp, läs- och skrivsvårigheter och sådan uppmärksamhetsproblematik som inte kan förklaras av olösta psykiska konflikter. Här får man istället för att hjälpa individen att anpassa sig till omgivningen, hjälpa till så att individen förstår hur omgivningen behöver vara beskaffad för att hen inte onödigtvis skall komma till korta, samt att i många fall anpassa omgivningen till individen begränsningar.
Även människor med icke botbara bristtillstånd kan ha behandlingsbara psykologiska brister såsom omogna försvar. Och de har definitivt nytta av färdighetsträning i allt de inte kan.
Läs mer här: Kan man så vill man
Brist och försvar
Sep 11 2020
Ordet brist beskriver en diskrepans mellan hur det är och hur det borde vara. Försvar skyddar mot något som uppfattas farligt eller som verkar obekvämt.
1.
Van Der Hart O, Nijenhuis E, Steele K, Brown D. Trauma-related dissociation: conceptual clarity lost and found. Aust N Z J Psychiatry [Internet]. 2004;38(11–12):906–14. Available from: http://www.onnovdhart.nl/articles/traumarelated.pdf
1.
Eissler KR. The effect of the structure of the ego on psychoanalytic technique. Journal of the American Psychoanalytic Association. 1953;1:104–43.