Psykoanalysens fader Sigmund Freud indelade år 1899 i sin bok Drömtydning människans psyke i medvetet, förmedvetet och omedvetet. Detta kallas Sigmund Freuds topografiska modell. Med förmedvetet menade han sådant som vi är omedvetna om, men som vi med vårt intresse relativt lätt kan medvetandegöra.
På originalspråket heter boken med Sigmund Freuds topografiska modell Die Traumdeutung. Utgivningsåret angavs till år 1900 .
KBT och det omedvetna
Kognitiv beteendeterapi (KBT) uppfattas av många som något väsensskilt från psykoanalys och psykodynamisk terapi. Men även i KBT talar man om sådant som människor inte är fullt medvetna om.
Ord och uttryck som återfinns inom KBT och som pekar mot ett intresse för medvetenhetsnivåer också där är exempelvis: tankefällor, negativa automatiska tankar, automatiska strategier, grundantaganden, scheman, inre arbetsmodeller, medveten närvaro, medvetenhetsdiamanten, och medvetandegörande.
Skiljer sig KBTs uppfattning om det omedvetna från psykoanalysens? Uppmärksammar KBT det förmedvetna?
En teori om olösta konflikter
I sin teori kan psykoanalysens syfte sägas vara att förstå människan och hennes problem. Ett annat ord för problem är konflikt.
Som behandling anges psykoanalys handla om att hjälpa den enskilda människan med sina olösta konflikter. Psykoanalysen är en teoribildning och en behandling som menar sig ha ett uttalat intresse för olösta konflikter och för konfliktlösning .
Två outforskade områden
Det omedvetna – omedvetna intrapsykiska olösta konflikter – kom efter år 1899 att bli Sigmund Freuds och den allra största delen av hans efterföljares fortsatta fokus.
Det medvetna och det förmedvetna har med mycket få undantag av psykoanalysens och den psykodynamiska terapins gemensamma teoribildning lämnats därhän .
Skäl att i sin teoribildning avstå
Ett skäl som psykoanalytiker angivit för att inte intressera sig för det medvetna och det förmedvetna är att fokus på olösta konflikter inom dessa områden skulle förhindra lösning av omedvetna konflikter. Ett annat skäl handlar om att psykoanalysens så att säga patent handlat om det omedvetna – att man varit rädd att förväxlas med vad man definierat som enklare psykologi och psykoterapi. Ett tredje skäl skulle kunna vara avhängig det att Sigmund Freud skall ha blivit bemött med tystnad då han tidigt i sin psykoanalytiska karriär gjort ett ambitiöst försök inom det medvetnas, förmedvetnas och interpersonellas domän. Detta tredje skäl sammanhänger också med ett fjärde möjligt: att man som grupp eller enskild psykoanalytiker varit rädd att inte få vara med om man tog sig an medveten och förmedveten problematik. Ett femte möjligt skäl att i sin teoribildning avstå fördjupa sig i det medvetna och det förmedvetna är att merparten av de som publicerar sig om psykoanalys skulle ha problem med att skilja ut vad som är omedvetet från det som är förmedvetet eller medvetet.
Det vi här talar om är psykoanalysens teoribildning. Det är sannolikt så att många som innehar yrkestiteln psykoanalytiker i sin praktik också fördjupar sig i medveten och förmedveten problematik. Av tradition redovisar flertalet psykoanalytiker fortfarande inte vad de faktiskt gör i sina behandlingar .
Vilja, ansvar, separation och individuation
Det har föreslagits att olösta medvetna och förmedvetna konflikter är centrerade kring vilja och ansvar, separation och individuation .
Kräver annan teknik
Det finns de som menar att den klassiska psykoanalysens verbala tolkande teknik inte skall användas vid medveten och förmedveten problematik, då den där blir ineffektiv .
Nutidsmänniskans konflikter
Det finns de som menar att merparten av de vuxna som nu söker psykoterapi huvudsakligen har problem inom det medvetnas och förmedvetnas domän .
Vi vet inte
Vi vet inte om dagens människors psykiska tillkortakommanden oftast beror på omedvetna olösta konflikter, eller om det vanligare handlar om att den totala bördan av olösta medvetna och förmedvetna konflikter överskrider människors adaptiva förmåga.
Vi vet inte om ett fokus på medveten och förmedveten problematik förhindrar lösning av omedveten sådan, men vi behöver fundera över om patientens medvetna och förmedvetna problematik löses av strikt fokus på omedveten problematik. Patienten kommer annars att avsluta sin psykoanalys med kvarvarande medveten och förmedveten problematik.
Vi vet inte om det är så som postulerats: att olösta psykologiska problem är skiktade och måste tas i prioriteringsordning där medvetna och förmedvetna problem behöver lösas innan eventuella omedvetna problem går att titta närmare på .
Om det är på det viset kommer den psykoanalys som inte intresserar sig för medvetna och förmedvetna problem inte att lösa omedvetna psykologiska problem. Patienten kommer då att avsluta sin psykoanalys med kvarvarande medveten, förmedveten och omedveten problematik.
Är medvetenhetsnivåer omodernt?
Då ovanstående frågor väcks finns det de som svarar att problemet huruvida något är medvetet, förmedvetet eller omedvetet saknar aktualitet. Man säger att vi nu skulle ha förstått mer om människans hjärna, medvetande, kognition, emotion och konation, vilket skulle göra uppdelningen i tre olika medvetenhetsnivåer inaktuell.
Om Sigmund Freuds uppdelning mellan medvetet, förmedvetet och omedvetet verkligen skulle ha blivit inaktuell då tycks det märkligt att inte psykoanalysen i stort anpassat sin teoribildning utifrån dessa nya fakta.
De psykoanalytiker som är inordnade i föreningar under International Psychoanalytical Association (IPA), grundlagd 1910 av Sigmund Freud med kollegor, talar även i det som idag av dem publiceras fortsatt bara om det omedvetna och om omedveten problematik. Begreppet medvetenhetsnivåer använder man lika lite som begreppen det medvetna och det förmedvetna.
Läs mer här: Analys av psykoanalys