Det omedvetna

Nov 01 2020

Det omedvetna har hitintills varit det centrala för psykoanalysen. Det medvetna och det förmedvetna har fått stå i skymundan.

Psykoanalysens fader Sigmund Freud indelade år 1899 i sin bok Drömtydning människans psyke i medvetet, förmedvetet och omedvetet. Detta kallas Sigmund Freuds topografiska modell. Med förmedvetet menade han sådant som vi är omedvetna om, men som vi med vårt intresse relativt lätt kan medvetande­göra.

På originalspråket heter boken med Sigmund Freuds topografiska modell Die Traumdeutung. Utgivningsåret angavs till år 1900 .

KBT och det omedvetna

Kognitiv beteendeterapi (KBT) uppfattas av många som något väsensskilt från psykoanalys och psykodynamisk terapi. Men även i KBT talar man om sådant som människor inte är fullt medvetna om.

Ord och uttryck som återfinns inom KBT och som pekar mot ett intresse för medvetenhets­nivåer också där är exempelvis: tankefällor, negativa automatiska tankar, automatiska strategier, grundantaganden, scheman, inre arbets­modeller, medveten närvaro, medvetenhets­diamanten, och medvetande­görande.

Skiljer sig KBTs uppfattning om det omedvetna från psykoanalysens? Uppmärksammar KBT det förmedvetna?

En teori om olösta konflikter

I sin teori kan psykoanalysens syfte sägas vara att förstå människan och hennes problem. Ett annat ord för problem är konflikt.

Som behandling anges psykoanalys handla om att hjälpa den enskilda människan med sina olösta konflikter. Psykoanalysen är en teori­bildning och en behandling som menar sig ha ett uttalat intresse för olösta konflikter och för konflikt­lösning .

Två outforskade områden

Det omedvetna – omedvetna intrapsykiska olösta konflikter – kom efter år 1899 att bli Sigmund Freuds och den allra största delen av hans efterföljares fortsatta fokus.

Det medvetna och det förmedvetna har med mycket få undantag av psykoanalysens och den psykodynamiska terapins gemensamma teoribildning lämnats därhän .

Skäl att i sin teoribildning avstå

Ett skäl som psykoanalytiker angivit för att inte intressera sig för det medvetna och det förmedvetna är att fokus på olösta konflikter inom dessa områden skulle förhindra lösning av omedvetna konflikter. Ett annat skäl handlar om att psykoanalysens så att säga patent handlat om det omedvetna – att man varit rädd att förväxlas med vad man definierat som enklare psykologi och psykoterapi. Ett tredje skäl skulle kunna vara avhängig det att Sigmund Freud skall ha blivit bemött med tystnad då han tidigt i sin psykoanalytiska karriär gjort ett ambitiöst försök inom det medvetnas, förmedvetnas och interpersonellas domän. Detta tredje skäl sammanhänger också med ett fjärde möjligt: att man som grupp eller enskild psykoanalytiker varit rädd att inte få vara med om man tog sig an medveten och förmedveten problematik. Ett femte möjligt skäl att i sin teoribildning avstå fördjupa sig i det medvetna och det förmedvetna är att merparten av de som publicerar sig om psykoanalys skulle ha problem med att skilja ut vad som är omedvetet från det som är förmedvetet eller medvetet.

Det vi här talar om är psykoanalysens teoribildning. Det är sannolikt så att många som innehar yrkestiteln psykoanalytiker i sin praktik också fördjupar sig i medveten och förmedveten problematik. Av tradition redovisar flertalet psykoanalytiker fortfarande inte vad de faktiskt gör i sina behandlingar .

Vilja, ansvar, separation och individuation

Det har föreslagits att olösta medvetna och förmedvetna konflikter är centrerade kring vilja och ansvar, separation och individuation .

Kräver annan teknik

Det finns de som menar att den klassiska psykoanalysens verbala tolkande teknik inte skall användas vid medveten och förmedveten problematik, då den där blir ineffektiv .

Nutidsmänniskans konflikter

Det finns de som menar att merparten av de vuxna som nu söker psykoterapi huvudsakligen har problem inom det medvetnas och förmedvetnas domän .

Vi vet inte

Vi vet inte om dagens människors psykiska tillkorta­kommanden oftast beror på omedvetna olösta konflikter, eller om det vanligare handlar om att den totala bördan av olösta medvetna och förmedvetna konflikter överskrider människors adaptiva förmåga.

Vi vet inte om ett fokus på medveten och förmedveten problematik förhindrar lösning av omedveten sådan, men vi behöver fundera över om patientens medvetna och förmedvetna problematik löses av strikt fokus på omedveten problematik. Patienten kommer annars att avsluta sin psykoanalys med kvarvarande medveten och förmedveten problematik.

Vi vet inte om det är så som postulerats: att olösta psykologiska problem är skiktade och måste tas i prioriterings­ordning där medvetna och förmedvetna problem behöver lösas innan eventuella omedvetna problem går att titta närmare på .

Om det är på det viset kommer den psykoanalys som inte intresserar sig för medvetna och förmedvetna problem inte att lösa omedvetna psykologiska problem. Patienten kommer då att avsluta sin psykoanalys med kvarvarande medveten, förmedveten och omedveten problematik.

Är medvetenhets­nivåer omodernt?

Då ovanstående frågor väcks finns det de som svarar att problemet huruvida något är medvetet, förmedvetet eller omedvetet saknar aktualitet. Man säger att vi nu skulle ha förstått mer om människans hjärna, medvetande, kognition, emotion och konation, vilket skulle göra uppdelningen i tre olika medvetenhets­nivåer inaktuell.

Om Sigmund Freuds uppdelning mellan medvetet, förmedvetet och omedvetet verkligen skulle ha blivit inaktuell då tycks det märkligt att inte psykoanalysen i stort anpassat sin teori­bildning utifrån dessa nya fakta.

De psykoanalytiker som är inordnade i föreningar under International Psychoanalytical Association (IPA), grundlagd 1910 av Sigmund Freud med kollegor, talar även i det som idag av dem publiceras fortsatt bara om det omedvetna och om omedveten problematik. Begreppet medvetenhets­nivåer använder man lika lite som begreppen det medvetna och det förmedvetna.

Läs mer här: Analys av psykoanalys

Referenser

1.
Hartmann H. Ich-Psychologie und Anpassungsproblem. Internationale Zeitschrift für Psychoanalyse und Imago. 1939;XXIV(Heft 1/2):62–135.
1.
Davidson C. Psykoanalytisk terapi - tredje upplagan - I huvet på en shrink. Hovås: Bokförlaget Altum; 2019.
1.
Davidson C. Terapi med ramar [Internet]. 2003 [cited 2018 Jan 9]. Available from: http://www.claesdavidson.se/downloads/davidson_terapi_med_ramar.pdf
1.
Maroda KJ. Working with enactment: the analyst’s willingness to be both confrontive and vulnerable. Psychoanalytic Inquiry [Internet]. 2019 May 19;39(3–4):234–40. Available from: https://doi.org/10.1080/07351690.2019.1596457
1.
Freud S. Die Traumdeutung. Leipzig: Franz Deuticke; 1900.
1.
Davidson C. Det förmedvetna [Internet]. Dr Claes Davidson. 1986 [cited 2019 Aug 1]. Available from: http://www.claesdavidson.se/downloads/davidson_det_formedvetna.pdf
1.
Christian C, Eagle MN, Wolitzky DL, editors. Psychoanalytic perspectives on conflict. 1 edition. London and New York: Routledge; 2017.
1.
Davidson C. The problem of the preconscious [Internet]. Dr Claes Davidson. 1986 [cited 2016 Jan 28]. Available from: http://www.claesdavidson.se/downloads/davidson_problem_preconscious.pdf