Färdighets­träning i psykoanalys

Begreppet färdighetsträning har hitintills oftast använts i beteendeterapi, i kognitiv beteendeterapi (KBT) och särskilt mycket i dialektisk beteendeterapi (DBT).

I de dynamiska psykoterapierna, där psykoanalys och psykoanalytisk terapi kan inordnas, talar man inte så ofta om färdigheter och därmed heller inte om färdighets­träning. På liknande sätt talar man i de beteende­inriktade terapierna sällan om konflikter. Konflikter och deras lösning har varit det centrala för det dynamiska psykoterapi­fältet. Även om man inte använder just det uttrycket arbetar man också i de kognitions och beteende­inriktade terapierna med olösta konflikter.

Mentaliserings­baserad terapi (MBT) är en dynamisk psykoterapiform som likt DBT visat goda resultat då det gäller människor med så kallad emotionell instabilitet. I MBT arbetar man med att öka färdigheten att mentalisera.

Interpersonell psykoterapi (IPT) är även den en variant på dynamisk psykoterapi. I IPT fokuserar man på interpersonella problem. IPT tränar färdigheten att lösa interpersonella problem, alltså interpersonella olösta konflikter.

Den färdighets­träning som framgångsrik psykoanalys rimligen också som ett minimum tillhanda­håller är att erbjuda patienten att vara i konstruktiv relation, och att kunna lösa olösta konflikter. Då den så kallade klassiska psykoanalysen i sin teoribildning uteslutande fokuserat på det omedvetna får man förmoda att man avsett hjälpa sina patienter till färdigheten att lösa omedvetna konflikter. Alternativet till det skulle vara att det är psykoanalytikern som löser sin patients olösta omedvetna konflikter.

Den psykoanalys som också inkluderar olösta medvetna och förmedvetna konflikter i det som behöver lösas kommer som tillägg också att kunna tillhandahålla färdighets­träning i att utifrån moraliska ställnings­taganden ta ansvar.

Läs mer här: Analys av psykoanalys