Hämnd och hämnd­överföring

Man kan tro att västvärldens rika och pålästa människa lämnat primitiva beteenden bakom sig. Tittar man närmare ser man att det inte är fallet. Det många fortfarande gör sker och närmast reflex­mässigt.

Begreppet hämnd

Hämnd och vedergällning är samma sak. Om västerlänningar uppfattar att en medmänniska gör dem något ont är flertalet beredda att göra det samma tillbaka. Om man har eller tror sig ha blivit förödmjukad kan man förödmjuka tillbaka. Om man har eller tror sig ha blivit utsatt för någons eller någras förakt­utlevande kan man välja att leva ut förakt tillbaka.

Ibland vill också innevånarna i världens rikaste länder att de som de drabbas av verkligen skall få känna på och därmed förstå hur illa det var, och ibland vill man bara kort och gott ge igen med samma mynt. Man kan tänka att det här handlar om rätt och fel, och det gör det också. Det är rättskipning enligt Talions och Qiṣāṣ principer.

Hämnd och rationalisering

Hämnd sker i det lilla och det sker i det stora. Vedergällning sker i det lilla och det sker i det stora. Oftast tänker man inte på att det här händer. Det bara blir så. Då man någon gång ägnar sitt eller andras hämnande beteende en tanke kommer man ofta fram till att man själv och andra gör rätt. Eller så anar man att det inte är det mest konstruktiva att göra, men tänker rationaliserande att “alla andra gör ju så” eller “jag har ju redan hämnats så mycket tidigare, så det kan jag lika gärna fortsätta med”. Rationalisering innebär att man ursäktar sitt negativa beteende hänvisande till att andra gör lika dant, eller att man själv tidigare gjort på samma sätt.

Begreppet hämnd­överföring

Lyckas man inte hämnas just den eller det som drabbat en är man ofta benägen att överföra sin hämnd, sitt straff och sin önskan om att ställa till rätta så att det drabbar någon annan medmänniska eller ett djur. Hämndöverföring är ett ännu sällan använt begrepp för detta välkända fenomen.

Begreppet hämnd­överföring beskriver människans tendens att förflytta hämnd till någon annan eller annat än den eller det som gett upphov till impulsen att hämnas. Man skulle med samma betydelse som hämnd­överföring också kunna tala om hämnd­förflyttning och möjligen också om hämnd­förskjutning. Då hämnd och bestraffning ligger så nära varandra kan man här även tala om överförd bestraffning och om bestraffnings­överföring.

Sigmund Freud och hämnd­överföring

Sigmund Freud, psykoanalysens upphovsman, betraktade överföring mellan människor som ett centralt psykologiskt fenomen. Trots allt vad Sigmund Freud skrev om överföring så använde han vad man vet bara begreppet hämnd­överföring en enda gång. Det är i Bruchstück einer Hysterie-Analyse (1905) man återfinner termen die Racheübertragung . Ordet hämnd (die Rache) återkommer däremot i Sigmund Freuds verk minst 60 gånger och där ses än fler sammansättningar med ordet hämnd. Ordet straff (die Strafe) återkommer minst 100 gånger i Sigmund Freuds texter, men han sammankopplar inte någonsin ordet straff direkt med ordet överföring. Man ser honom aldrig skriva ut ordet die Strafeübertragung . I den engelska översättningen av Bruchstück einer Hysterie-Analyse är termen revenge-transference.

Överföring och mot­överföring

I psykodynamisk terapi och i psykoanalys har man efter Sigmund Freud lagt stort fokus på teman överföring och motöverföring. Med överföring avser man patientens bidrag till, medan motöverföring speglar terapeutens bidrag till terapi­situationen. Man talar om positiv och negativ överföring och motöverföring.

Orden överföring och motöverföring kan i detta sammanhang enkelt översättas med fenomenet att bete sig efter fördomar: överföring handlar om att bete sig utifrån positiva eller negativa fördomar. Fördom handlar om att döma på förhand, det vill säga om att inte förhålla sig neutral till något.

Positiv överföring och motöverföring är väsentligen oproblematiska. Att man positivt överskattar människor kan dock leda till större besvikelse, än om man haft en mer neutral inställning. Såväl hämnd, som hämnd­överföring, negativ överföring och negativ motöverföring ställer till problem för medmänniskor. Detta problem­skapande sker inte alltid fullt medvetet.

Psykoanalysens uppmärksamhet har hitintills huvudsakligen centrerats kring det omedvetna och det därmed till synes strikt reflexmässiga. Oftare kan man ha att göra med något som man kan upptäcka bara man intresserar sig för det. Det mindre medvetna som kan upptäckas bara man ger det sin uppmärksamhet kallas i psykoanalysen för förmedvetet.

Människans verkliga relationer

I psykoanalys och psykodynamisk terapi har man tänkt att det parallellt mellan människor som relaterar till varandra finns en mer omedveten relation baserad på tidigare erfarenheter av relationer. Man har här talat om en relation som inte handlar om den verkliga relationen: en överförings­relation.

Men negativ och positiv överföring, liksom hämnd och hämnd­överföring, är något som utspelar sig i den faktiska aktuella verkliga relationen mellan människor. I linje med denna iakttagelse har man sagt att det inte kan vara evolutionärt motiverat att människor regelmässigt skulle fel­avläsa varandra så som man med psykoanalysens nuvarande överförings­begrepp tänkt sig. Man har menat att det som iakttagits, och om benämnts som överföring, oftast istället handlat om patientens svar på terapeutens mindre medvetna negativa bidrag till relationen .

I psykoanalysens och den psykodynamiska terapins så kallade ramar ser man möjligheten att säkrast möta förekomsten av en överförings­relation med den verkliga relationen mellan patient och terapeut.

Överföring sker reflex­mässigt

Psykoanalysen, vars upphovsman i grunden var neurolog, har identifierat att överföring är något som sker reflexmässigt. Liksom underbenet rör sig framåt då neurologen knackar med reflex­hammaren på den sittande friskes knä fungerar överföring. Det kan man inte invända mot.

Det kan dock finnas anledning att undersöka hur människan skall gå från det reflexmässiga agerandet som hämnd och hämnd­överföring står för till att bli en ansvarstagare: en medborgare som är beredd att ge avkall på impulsen att bestraffa öga för öga, tand för tand. En medborgare som tar problemen där de hör hemma, och som söker konstruktiva lösningar på konflikter.

Ordet konflikt och ordet problem handlar om samma sak. Ordet konflikt kan hjälpa oss att förstå hur problem är sammansatta. Människors moral avgör vad som är konstruktiv konflikt­lösning.

Hämnd och hämnd­överföring handlar om beteenden. Människans beteenden styrs av hur hon väljer att göra. Man är inte alltid fullt medveten om de val man gör, men om man är öppen för att tänka över vad det är man gör och varför, kommer man ofta att upptäcka att man kan välja att göra annorlunda än man hitintills har gjort.

Risken med att man uppfattar att alltför mycket är alltför omedvetet är att man missar möjligheten att hålla sig själv och sina medmänniskor ansvariga. Psykoanalysen har haft det svårt just med konflikter kring vilja och ansvar .

Brister och missförstånd

Det som ser ut att handla om att mer eller mindre medvetet ställa till bekymmer för andra gör inte alltid det. Ibland handlar det istället om att människor inte kan bättre eller om missförstånd. Detta blir klart då man närmare undersöker.

Gnäll är ofta hämnd eller hämnd­överföring

Att tala med andra om orättvisor och dumheter människor begått mot en eller om annat som negativt påverkat en kan vara konstruktivt, men att gnälla handlar ofta om hämnd eller hämnd­överföring. Då små barn eller handikappade gnäller har man dock sällan skäl att tänka på detta som uttryck för hämnd eller hämnd­överföring. Det är när personer som man kan förvänta sig högre grad av självständighet av gnäller som man kan se beteendet som uttryck för hämnd eller hämnd­överföring.

Otrygga relationer

Då människor en längre tid ägnat sig åt hämnd och hämnd­överföring kommer deras relationer att vara osäkra. De som förhåller sig på detta vis blir samman­blandade med andra. De har inte riktig koll på var deras eget ansvar och skuld börjar och var andras gör det.

Rättfärdigande av fel

Som på denna sida tidigare nämnts är det vanligt att man rättfärdigar sitt hämnande och sin hämnd­överföring med att andra gör på samma sätt, eller att man själv tidigare gjort på samma sätt. Att rättfärdiga något felaktigt hänvisande till vad andra tidigare gjort fel, eller vad man tidigare själv gjort fel, det kallas sedan början på 1900-talet att rationalisera. Då rättfärdigande av sådant man vet är fel är satt i system kan man tala om personlig korruption.

Kortsiktigt tänkande

Problemet om många människor ägnar sig åt hämnd och hämnd­överföring är att problem inte löses. Olösta problem riskerar bara fortplanta sig som med domino­effekt, eller så som när man försöker förgöra en hydra.

Syftet är balans

Hämnd och hämnd­överföring handlar om människans behov av balans. Genom hämnd och hämnd­överföring söker man komma ur det obekväma någon annan, en själv eller tillvaron åsamkat en. Något har blivit fel och man vill ställa det till rätta.

Hämnd är den omogna människans kännetecken

Hämnande ses hos små barn. Hämnd­överföring ses hos lite äldre. Hämnd och hämnd­överföring blir kvar som ett reflexmässigt beteende hos människor med bristande erfarenhet av konstruktiva handlingssätt, och/eller som har bristande träning i dessa handlingssätt, och som samtidigt är ointresserade av att göra på något annat sätt.

En del människor får redan i sin barndom lära sig att inte hämnas och att inte överföra hämnd. En del människor får redan i tidig barndom hjälp att lära sig identifiera och att konstruktivt lösa konflikter. Andra får inte den hjälpen, men kan lära sig det samma senare i livet.

Hämnd och hämnd­överföring i modern tid

Det idag i världen utbredda användandet av hämnd och hämnd­överföring handlar om att människor inte fullt ut medvetande­gjort dessa beteenden. Man har inte tänkt på att det skulle kunna vara vettigt att betrakta vad man alltid gör på lite distans. Man tänker inte på alla de situationer man varje dag möter som handlar om egen och andras hämnd och hämnd­överföring. Man agerar blixtsnabbt och som sagt reflexmässigt. Dessa fenomen ligger de flesta människor fortfarande alltför nära för att man skall urskilja dem. Hämnd och hämndöverföring är fortfarande oftast norm. Det är så man gör.

Ovana vid lång­siktighet

Då man ofta hemfaller åt hämnd och hämnd­överföring är man duktig på och vältränad i att tänka och handla kortsiktigt. Man är däremot oskicklig i att mer konstruktivt lösa problem. Man har parallellt med detta svårt att sörja – eftersom man allt för sällan ger sig tid att tänka och känna efter. Där man är van att hemfalla åt hämnd och hämnd­överföring är man samtidigt dåligt tränad i konstruktiv konfliktlösning och sörjande, men man är duktig på att använda jagets försvars­aktiviteter.

Det konstruktiva alternativet

Alternativet till hämnd och hämnd­överföring kräver större mod och tålamod, och mer tankearbete.

Alternativet till de kortsiktiga och destruktiva aktiviteterna hämnd och hämnd­överföring är att man satsar på att identifiera och möta olösta problem verbalt. Man behöver möta olösta konflikter med ord och man behöver ta problemen med just den eller de man är i konflikt med. I detta ingår att man behöver undersöka sin egen skuld i det som inträffat. Man måste avsätta tid och kraft för själv­rannsakan. Då man kommer fram till att man själv inte brustit i något, eller sorterat ut den del som inte handlar om att man själv brustit i något, behöver man stå för sig själv precis gentemot den eller de man är oense med. Man behöver påtala att det som hänt inte varit okej, man behöver tala om det för den andre eller de andra. Samtidigt måste man avstå att ge igen med med samma mynt som just det man tyckt varit fel. Man måste avstå att agera, och istället så långt möjligt verbalisera – det vill säga förklara med ord.

På så sätt tar man ansvar för att skapa bästa möjlighet till samförstånd. På det sättet håller man sig själv och andra ansvariga. På det sättet kan man unna sin medmänniskor chansen att ställa till rätta vad de ställt till med, och unna också sig själv möjligheten att reda ut eventuella missförstånd – om konflikten uppstått ur missförstånd.

Man behöver träna

Man behöver träna för att bli duktig på konstruktiv problem­lösning. Man kommer under denna träning många gånger trilla tillbaka i samma kortsiktiga impuls­drivna spår som tidigare. Så är det då man lär sig något. Då det händer får man backa och reglera sin skuld.

Bra att ha med sig

Man har vid konstruktiv problemlösning nytta av kunskaper om hur man gör då man vid närmare eftertanke kommer på något, och ha kunskaper i personlig och interpersonell skuldreglering.

Där man inte kan lösa konflikter så konstruktivt med någon att man kan fortsätta relatera får man välja att istället sörja att relationen inte kunde bli bättre än så.

Läs mer här: Ansvars­tagande i samtals­behandling

Referenser