Hjärnan tar inte ansvar

Olika delar av människo­hjärnan har olika ansvars­områden. Hjärnans olika ansvars­områden är del i ett system där helheten är mer än summan av dess ingående delar. Hjärnans system kan inte existera utan det system den är hjärna till – den människo­kropp och ytterst den människa den är hjärna till.

Sedan i början på 1990-talet har man i USA och från 1999 i Sverige med det så kallade Hjärnåret lyft fram människans hjärna som ett viktigt organ. Syftet med Hjärnåret var att uppmärksamma behovet av sjukvård och omvårdnad med kompetens att möta de människor som är drabbade av hjärnsjukdom och annan neurologisk sjukdom.

I spåret av detta hjärnfokus, och med alltmer avancerade undersökningsmetoder, har vi fått se tillkomsten av en mängd uttalanden om människors hjärnor, vilka alla har den gemensamma nämnaren att de bortser från att hjärnan är ett system i systemet människa, och att människan väljer sitt liv – att hon inte bara är ett objekt utan som levande varelse också är ett subjekt.

Sigmund Freud var upphovsman till psykoanalysen. Han föddes 1856 och dog 1939. Innan han hängav sig åt människans själsliv var Sigmund Freud en framstående neurolog: han var expert på hjärnan, det övriga nervsystemet och dessa organs sjukdomar. Sigmund Freud såg dock människans psykologi som ett eget system med sina egen lagar vilka inte behövde ha något direkt relation med nervsystemets anatomi. Vidare iakttog han att psykologiska processor är dynamiska och att de inte kan lokaliseras till enskilda områden i hjärnan. Sigmund Freud hoppades ändå att en dag psykoanalys och neurovetenskap skulle mötas.

Det dagens uttalanden om människo­hjärnan har gemensamt med Sigmund Freuds psykoanalys är svårighet att se människans ansvar: att se att människan har en fri vilja, att hon har en motorik med vilken hon är förmögen att sätta denna fria vilja i rörelse, och att hon därmed är i behov av ett i ansvar grundat tänkande för att på bästa sätt handla. Dagens hjärn­centrerade reduktionistiska uttalanden om människan bortser, likt merparten av tidigare psykoanalys, från det faktum att människan inte bara är ett objekt utan att hon också äger intentionalitet.

Att det varit så med psykoanalysen är inte det samma som att det så skall förbli. Psykoanalysens kunskap om och förhållningssätt till människan kan fördjupas

Att tankarna om människo­hjärnan och om människan i sig kommit att hamna på sniskan är inte det samma som att det så måste vara. Samtidigt är de av hjärnsjukdom och annan neurologisk sjukdom drabbade i fortsatt behov av sin sjukvård och omvårdnad – det som Hjärnåret 1999 ville uppmärksamma oss i Sverige på.

Läs mer här: Tanklöst om hjärnans inre liv

Referenser