Begreppet konflikt

Många människor tror att begreppet konflikt bara används för riktigt allvarliga problem. En del talar aldrig om konflikter utan bara om problem. Vissa väljer vid samma tillfällen alltid begreppet fråga. Andra sätter begreppet dilemma på samma plats som begreppen konflikt, problem och fråga. En mindre andel människor föredrar begreppet konflikt framför de andra tre orden, men förklarar inte varför.

Ord som handlar om samma sak

Orden fråga, problem, dilemma och konflikt handlar om samma sak.

Begreppet konflikt begripliggör

Begreppet konflikt kan göra det lättare att förstå begreppen fråga, problem och dilemma. Men tyvärr används begreppet konflikt idag oftast på ett sätt som gör att vi inte heller riktigt förstår begreppen fråga, problem och dilemma.

Psykologi, sociologi och väpnade problem

Till mitten av 1900-talet förefaller begreppet konflikt ha använts mer frekvent inte bara i sociologiska utan också i psykologiska och psykoterapeutiska sammanhang. Man tycks då ha använt en bredare definition av begreppet konflikt än idag . Då kunde man tala om såväl intrapsykiska, som om mellanmänskliga, som om samhälleliga konflikter. Sedan 1950-talet har psykologins fält allt oftare avstått ordet konflikt. Ordet konflikt har kommit att reserveras för sociologins, politikens och de väpnade problemens områden.

Den från senare delen av 1900-talet alltmer försnävade användningen av begreppet konflikt bedöms ha minskat människans förutsättning att förstå sig själv och sin värld.

Vad är en konflikt?

Begreppet konflikt används över hela jorden i alla tänkbara sammanhang, men det föreligger ännu inte en välformulerad allmänt accepterad och etablerad allomfattande konstruktiv definition av fenomenet och begreppet konflikt.

De som försöker sig på att reda ut vad en konflikt är för något kommer oftast så långt som att ge exempel på just den typ av konflikter de intresserar sig för, och/eller genom att säga att ordet konflikt härleds ut latinets conflictus som betyder att stöta samman, att kollidera, kämpa och råka i strid.

När till exempel någon inom social­psykologins fält tar fram en som man uppfattar neutral definition av begreppet konflikt håller man sig fortfarande inom social­psykologins fält. Man säger att en konflikt definieras som en intresse­motsättning, att en konflikt innebär förekomsten av motstridiga intressen . En organisationskonsult kan definiera begreppet konflikt som “att hantera olikheter”, det vill säga att medarbetare har olika bilder av av mål uppgifter och roller . Forskare inom krig och fred kan säga att inom människans sfär uppstår konflikt när olika sociala grupper konkurrerar .

De definitioner av begreppet konflikt som olika tänkare anger inom sitt specifika intresseområde är oftast korrekta, men de är inte goda nog om vi vill förstå själva fenomenet konflikt. Deras förklaringar är inte tillräckligt omfattande när vi vill att begreppet konflikt skall vara begripligt i alla de områden där det är på sin plats. Den etymologiska härledningen, beskrivningar av enskilda typer av konflikter blir alla för smala för att spegla hela det spektrum som konflikt­begreppet kan omfatta.

Definition av begreppet konflikt

Såvitt känt föreligger det ingen mer neutral och inkluderande definition än denna av fenomenet och begreppet konflikt:

Ett annat sätt att säga att något inte går att förena med något annat är att något inte går ihop.

En närliggande definition

Den som synes ha kommit närmast ovanstående definition är psykologen Susan Heitler, som definierar begreppet konflikt som: “a situation in which seemingly incompatible elements excert force in oposing or divergent directions. These divergent forces evoke tension, but not necessarily hostility or fighting.” .

Svensk översättning av Heitlers definition: “En konflikt är en situation, i vilken till synes oförenliga element utövar kraft i motsatta eller divergerande riktningar. Dessa divergerande krafter skapar spänningar, men inte nödvändigtvis fientlighet eller strid.”

Författaren till den sida som just nu läses menar att termen möte bättre än termen situation beskriver vad en konflikt handlar om, samt uppfattar att “seemingly”, på svenska “till synes”, handlar om en sammanblandning av själva fenomenet konflikt med arbetet att lösa konflikter. Susan Heitler förefaller i sin definition vara mån om att säga att konflikter kan lösas. Det är onödigt och grumlar hennes definition.

En liknelse

David P. Barash och Charles P. Webel, forskare inom krig och fred, har kommit nära den här sidans definition av begreppet konflikt med en liknelse: De klargör att två fysiska objekt, till exempel två biljardbollar, inte kan befinna sig en och samma plats samtidigt. “They conflict, and if either is in motion, the conflict will be resolved by a new position for both of them.” .

Definitionens värde

Det värdefulla med definitionen att en konflikt innebär ett möte mellan sådant som är oförenligt, det vill säga ett möte mellan sådant som inte går ihop, är att vi förstår att fenomenet konflikt utgör ett oändligt spektrum från de allra enklaste till de allra svåraste problem en människa kan ställas inför. Vi förstår att fenomenet konflikt inte bara berör problem inom människor, mellan människor, utan mellan människor och andra djur, mellan människan och den planet hon lever på och av, mellan människan och den fysiska verklighet hon lever i – och att fenomenet konflikt också kontinuerligt hanteras inom oss människor i alla de valsituationer vi i vår vardag står inför.

Begreppet konflikt behöver alltså inte reduceras till att stöta samman, att kollidera, att kämpa eller råka i strid. En konflikt kan innebära detta, men ett problem måste inte vara så allvarligt för att vi skall kunna definiera något som en konflikt. Definitionen att en konflikt innebär ett möte mellan något som inte går att förena stämmer bättre med vår verklighets alla nyanser än den etymologiska härledningen av latinets conflictus.

Konflikter är del av att vara levande

Då vi gör ovanstående definition av begreppet konflikt till vår ser vi att vi såväl vakna som drömmande kontinuerligt processar konflikter. Vi ställs i all vår vakna tid och i all vår nattligt drömmande tid kontinuerligt inför större eller mindre konflikter, och vi löser kontinuerligt större och mindre konflikter.

Varför det tagit sådan tid

Ett viktigt skäl till att det tagit så lång tid för mänskligheten att etablera en heltäckande definition av fenomenet konflikt är sannolikt att konflikter kan vara skrämmande.

Att en allmängiltig definition av begreppet konflikt inte ännu etablerats kan handla om svårigheter med central koherens (alltför mycket fokus på detaljer och svårighet att se helhet) och om ett undvikande­beteende, stött av grundaffekten rädsla.

Mänskligheten kan hitintills genom att undvika att fastställa en allomfattande definition av begreppet konflikt så att säga ha levt ut en konflikt i relation till fenomenet konflikt. Detta har ställt mänskligheten sämre rustad att lösa konflikter.

Exempel på oförenligheter

Att både ha kakan och att samtidigt äta upp den är exempel på något oförenligt, det vill säga en konflikt. I fantasin kan vi tillåta oss att tänka att det är möjligt, men i verkligheten är kakans inmundigande inte förenligt med att den samtidigt finns kvar. Det är inte förenligt att vi går klädda helt i blått och helt i grönt samtidigt. I en vägkorsning där vi inte vet vilken väg vi skall välja ställs vi inför en konflikt: Det är oförenligt med verklighetens begränsningar att ta två vägar samtidigt. Att göra en överens­kommelse och att sedan inte hålla denna är oförenligt med vad man kommit överens om. Att säga sig vilja lösa sina problem och samtidigt inte arbeta för att lösa sina problem är inte förenligt, det sagda går inte ihop med de faktiska handlingarna. Att vara statstjänsteman och att samtidigt vara korrumperad går inte ihop, att använda mer än sin lön av statliga medel är oförenligt med uppdraget. Krig och fred är förhållanden som också är oförenliga, om de avser samma geografiska område. Det kan inte råda krig och fred samtidigt på samma plats. Det råder antingen krig eller fred. Säger man att det både råder krig och fred samtidigt på samma plats så presenterar man något oförenligt, det vill säga en konflikt – och då inte bara den konflikt som krig i sig utgör mot den fred de flesta sig önskar.

Känslor och konflikter

Alla olösta konflikter väcker negativa känslor: ilska, ledsenhet och/eller rädsla. Mer betydande konflikter väcker starkare negativa känslor, medan mindre konflikter inte lika tydligt men ändå alltid väcker negativa känslor. I gränsområdet mellan sådant som inte är förenligt väcks våra negativa känslor.

Känslan ledsenhet infinner sig då vi gör förluster, eller då vi förutsätter att förlust kommer att bli faktum. Känslan rädsla gör att vi tar det försiktigt, att vi är beredda på att ge oss av, på att bli paralyserade, eller på att gå i kamp. Känslan ilska finns med vi då vi söker undanröja hinder och då vi värnar om vårt territorium.

Då konflikter löses brukar den positiva känslan glädje infinna sig.

Att tala om känslor

Att tala om känslor innebär oftast att tala om konflikter inom det område som handlar om att vi kan hysa olika känslor inför en och samma människa, grupp eller företeelse.

Om konflikträdsla

Begreppet konflikträdsla blir märkligt när vi förstår vad en konflikt verkligen handlar om. Om det vore så att vi allmänt sett vore rädda för konflikter skulle vi inte våga leva. Om vi exempelvis skulle vara alltför rädda inför valet mellan att fortsätta att vara vakna eller att välja somna då vi är trötta, mellan att gå upp eller stanna kvar i sängen på morgonen, alltför rädda inför valet mellan de blå eller de svarta byxorna på morgonen, eller rädda inför valet om vi skall äta en morot eller en bit gurka, då skulle vi till slut bli som paralyserade. Jo en del människor blir som paralyserade vid den typen av konflikter, men då lider de av psykisk sjukdom. Nej, begreppet konflikträdsla handlar inte om en allmän rädsla för konflikter.

Begreppet konflikträdsla handlar om en rädsla inför en viss typ av konflikter. Begreppet konflikträdsla handlar bara om mellanmänskliga konflikter, vari kan ingå rädsla för väpnade konflikter. Det är framförallt de interpersonella konflikter som kännetecknas av ageranden som människor kan känna sig rädda inför. Dessa ageranden kan handla om oproportionerligt höga röster, att man slår i dörrar, om att man säger kränkande saker, om att man utdelar hot om kränkning och/eller hot om att överge. Begreppet konflikträdsla handlar om rädsla för att människor skall vara oeniga, om att de inte skall tycka och vilja samma sak, om en rädsla för att människor inte skall vara sams och överens, och ofta alltså också om att de skall bete sig illa under det att oenighet fortgår. Ofta handlar det man faktiskt direkt felaktigt kallar för konflikträdsla också om rädsla för att att inte vara omtyckt, om att man är är rädd att inte få vara med, om rädsla för att bli omkullpratad eller bortkollrad, om rädsla att paralyserad se sig hamna i förvirring och skam, och/eller om rädsla för att bli vittne till situationer där detta kan inträffa mellan andra, och att samtidigt se sig som oförmögen att lösa problemen konstruktivt.

Den som säger att den är konflikträdd – alltså rädd för interpersonella konflikter – kan sakna tillräckliga färdigheter i interpersonell konfliktlösning. Den kan också vara en person som inte tar sitt ansvar för att alltid så konstruktivt som möjligt söka lösa interpersonella konflikter.

Antingen eller både och

Konflikter handlar om antingen eller. Det finns inget mellanläge. En konflikt är digital. Den är antingen ett eller noll.

De vi börjar intressera oss för vad som är en konflikt och inte kommer vi att upptäcka att mycket som vi tänkt är oförenligt, faktiskt går att förena. Det går att tänka både och i många sammanhang.

Intressekonflikter

Begreppet intresse markerar något som är till fördel för något levande så som en växt, ett djur, en människa, en grupp människor eller en grupp av andra levande organismer.

Allt levande söker tillgodose sina intressen. Där det råder brist kommer intressekonflikter att uppstå. I denna värld råder ofta brist.

Konflikter tvingar oss att välja

Begreppen val och att välja hör intimt ihop med begreppet konflikt. Konflikter tvingar oss till val. Konflikter tvingar oss att välja. Vi kan inte avstå konflikter. Vi kan inte avstå val. Vi kan inte avstå att välja. Vi har bara att välja mer eller mindre modigt, och mer eller mindre konstruktivt – det vill säga långsiktigt hållbart.

Ställnings­taganden och beslut

Då vi tar ställning löser vi problem, då vi tar ställning löser vi konflikter. Att ta ett beslut är det samma som att ta ställning. Att ha tagit ett beslut och att ha tagit ställning innebär att vi har gjort ett val.

Det är inte alltid vi är fullt medvetna om alla de ställnings­taganden vi varje dag gör, och vad vi baserar våra beslut på. Många beslut tar vi till synes automatiskt. Det är inte det samma som att dessa till synes automatiska beslut hör till det som Sigmund Freuds psykoanalys benämnt som det omedvetna. De kan göra det, men det är oftare att de besluten hör till Det förmedvetna, ett begrepp som Sigmund Freud lanserade år 1899 . Det förmedvetna rymmer sådant som vi med ett riktat intresse själva kan uppmärksamma.

Vissa av våra val sker som sagt med stor grad av automatik. Det handlar om val som vi gjort många gånger tidigare, och som då visat sig vara de rätta. Vi behöver inte ägna dessa beslut någon högre grad av medvetenhet. Men människans avancerade psyke bidrar alltid med en mer eller mindre effektiv efterkontroll och kvalitetskontroll, även av de liknande beslut vi minns att vi ofta tidigare tagit, så att dessa beslut också nu på bästa sätt gynnar vår fortsatta existens.

Ordet dilemma tydliggör förlust

Orden konflikt och dilemma handlar om samma sak som ordet problem. Ordet dilemma handlar också om konflikter men vill understryka att konflikt­lösning medför nackdelar. Alla konflikter är dock också dilemman, eftersom all konflikt­lösning medför nackdelar.

Vi förlorar alltid det vi vid konflikt­lösning väljer bort, även om det vid små konflikter knappt märks. Då människor använder ordet dilemma vill de förtydliga att förlust kommer att uppstå hur man än vänder sig vid lösningen av konflikten i fråga.

Konfliktlösning innebär således alltid förlust av något. Målet med konfliktlösning är inte förlust, utan den vinst som uppstår då valet i konflikten avgjorts. Att all konfliktlösning både innebär vinst och förlust betyder att att all konfliktlösning inte bara är förenad med tillfredsställelse och glädje, utan också med sorg.

Svåra beslut avser dilemman

Då så kallade svåra beslut tas handlar det alltid om att vi står inför olösta konflikter av den grad som kvalificerar att benämnas dilemman. Här blir det påtagliga förluster hur vi än väljer att besluta. Typiskt för alla svåra beslut är att vi efter det att vi tagit dem flera gånger kommer att fråga oss om vi beslutade rätt.

Alla problem kan lösas

Många människor påstår att vissa problem inte skulle vara möjliga att lösa. Den tanken bygger på miss­uppfattningen att problem­lösning alltid slutar med omedelbar lycka. Är man beredd att stå ut med att vissa problem, alltså konflikter, bara löses med minsta möjliga olycka kan alla problem lösas. Detta är den djupaste innebörden av ordet dilemma. I förlängningen kommer även den bästa lösningen av svåra dilemman att medföra mesta möjliga lycka. Vi kommer att kunna säga oss att vi i ett svårt val valde att ta rätt beslut.

Ofta menar vi olöst konflikt

Ofta använder vi orden konflikt, dilemma och problem liktydigt med begreppen olöst konflikt, olöst dilemma och olöst problem. Men konflikter kan också vara lösta. Där vi säger att det råder konflikt där talar vi om olöst konflikt.

Lösta konflikter utgör bas i tillvaron

Lösta konflikter utgör grunden för vår tillvaro. De ställer inte till några bekymmer för oss. Människor som har tillräckligt perspektiv skänker lösta konflikter en tacksamhetens tanke just för deras egenskap av att vara lösta. Människor med tillräckligt perspektiv är också medvetna om att lösta konflikter inte självklart förblir lösta.

Kontinuumord

Konflikt, dilemma, problem och fråga är kontinuumord men de används ofta som ytterlighets­ord. Kontinuumorden konflikt, dilemma, problem och fråga har oändligt många nyanser från det allra enklaste till värsta tänkbara. Den som inte förstår att skilja ut vilka ord som utgör kontinuumord, respektive ytterlighetsord, kategoriserar sin verklighet på ett sätt som gör den svårare att begripa.

Missförstånd kring ordet konflikt

Det är vanligt att människor uppfattar ordet konflikt som något som bara handlar om att träta med höga röster, om att smälla i dörrar, om att hota att lämna, eller om att slåss.

Det är också vanligt att man tror att ordet konflikt handlar om när stora grupper av människor är oeniga med varandra. I linje med detta tänk förknippar många ordet konflikt med svårigheter att komma överens mellan arbetsgivare och arbetstagare i så kallad avtalsrörelse.

Många människor tänker på ordet konflikt framförallt då länder är oeniga med varandra och är beredda att ta till, eller har tagit till vapen.

Allt som hitintills nämnts under just denna rubrik handlar självklart om konflikter. Vi kallar de här konflikterna stora konflikter, allvarliga konflikter, svåra konflikter eller väpnade konflikter. Men konflikter är som sagt kontinuumord. Konflikt kan handla om något så enkelt som att välja om vi skall gå upp eller sova vidare då vi blir väckta, eller vad vi skall ha på oss på morgonen – i de fall då vi är så välbärgade att vi har flera plagg att välja mellan.

Yrkespersoner är inte skolade

Yrkespersoner som psykologer, psykiatriker och psykoterapeuter kommer – i den mån de tillhandahåller effektiv behandling – att vara experter på olösta konflikter och på konflikt­lösning inom sitt specifika område. Men även de har oftast svårt med begreppet konflikt. Det handlar som tidigare förklarats om en tendens att sedan mitten av 1900-talet endast använda begreppet konflikt i dess sociologiska innebörd, i politik eller för väpnade problem.

Ett av flera skäl till denna tendens står att finna i att konkurrerande psykoterapiformer från 1950-talet utmanade psykoanalysen, och den med psykoanalysen nära sammanhängande psykodynamiska terapin, som intill det fått vara allenarådande. För att framstå som väsensskilda, eller avhängigt bristande insikt, utelämnade de konkurrerande psykoterapi­formerna då begreppet konflikt ur sin vokabulär. Och så har det fått vara.

Att merparten av psykoanalys, den som efter Sigmund Freud är inordnad under International Psychoanalytical Association (IPA), också använt begreppet konflikt alltför snävt, med ett ensidigt fokus på omedvetna intrapsykiska konflikter , kan även ha medverkat till ett minskat intresse för begreppet konflikts användning inom psykologins arbetsområde.

Så kan det komma sig att idag få yrkesverksamma psykologer, psykiatriker och psykoterapeuter är skolade i att använda begreppet konflikt som kontinuumord för något intrapsykiskt eller interpersonellt.

Observera att det sedan mer än 30 år tillbaka föreligger en svensk väl genomtänkt och praktiserad, men ännu otillräckligt uppmärksammad, uppdatering av psykoanalys som täcker in både människans inre och yttre värld, och konflikter även på medveten och förmedveten nivå .

Frågor är konflikter

För den som varit van att inte inordna ordet konflikt bland kontinuumorden kan det vara svårt att tänka att även de allra enklaste obesvarade frågor utgör olösta konflikter, olösta dilemman och olösta problem. Att det förhåller sig på det viset beträffande frågor blir dock tydligt i några olika ord som slutar med fråga. Ett av dessa är ordet ordnings­fråga. Då ordnings­frågan är avgjord är konflikten om ordningen löst. Ordet prioriterings­fråga är ett annat exempel. Då prioriterings­frågan är avgjord är konflikten kring vad som skall prioriteras löst. Ytterligare ett exempel på att ordet fråga och konflikt tillhör samma domän ses i ordet sakfråga. Sakfrågan är centrum för det som konflikten handlar om, som problemet handlar om, eller som konflikten, problemet innan sin lösning handlat om. Ingenstans är det tydligare att ordet konflikt och ordet fråga handlar om samma fenomen än i ordet stridsfråga.

Begreppet enfrågeproblem är ett exempel på närheten mellan ordet fråga och ordet problem. Begreppet enfrågeproblem avser mindre komplexa problem, där mindre står på spel vid problemets lösning.

Vi talar om stora och om små frågor när vi menar stora och små konflikter, då vi menar stora och små problem.

Precis som med ordet konflikt behöver vi vid frågor förtydliga att det bara är obesvarade frågor som utgör olösta konflikter. Besvarade frågor utgör lösta konflikter. Besvarade frågor utgör lösta problem. De utgör liksom alla andra lösta konflikter, liksom alla andra lösta problem del av basen för vår tillvaro.

Ibland säger man att det inte finns några enkla svar på svåra frågor. Det vi med svar här avser är just lösningen på konflikter – närmare bestämt olösta konflikter av typ dilemma. Där är ju där förlusten vid varje ställnings­tagande är särskilt kännbar.

Då vi ifrågasätter andra, någon eller något är det tydligt att oenighet och därmed olöst konflikt avses. Vi kan exempelvis ifrågasättande fråga: “Menar du verkligen att det är rätt att bete sig på det sätt som du nu gjort?

Att fråga en medmänniska om något måste såklart inte alltid handla om att vi är oeniga om något. Likväl behöver vi konstatera att själva begreppet fråga ändå alltid handlar om konflikt: att ställa en fråga är att presentera en olöst konflikt. Att exempelvis fråga om någon vill ha en kopp kaffe eller hellre en kopp té låter inte så konfliktfyllt. Den frågan handlar dock, som alla andra olösta konflikter, som vi konstaterat om mötet mellan något oförenligt, här att välja mellan antingen kaffe eller té. Kanske vill dock personen både ha en kopp kaffe och en kopp té, men får då möjligen se sig stå i konflikten att den som ställt frågan inte har lust att servera bägge alternativen. Alternativt har konflikten lösts med att både kaffe och té erbjuds.

Att ställa en fråga men inte lyssna på svar, eller att ställa en stor fråga och bara lyssna på en liten del av det som den tillfrågande försöker besvara utgör ett konflikt i sig: konflikten mellan att fråga och det att intresset för svaret på frågan inte manifesteras.

Inte alltid något negativt

Mycket av det som på denna sida formuleras kan appliceras på sådant som människan lider av, och som hon allvarligt bekymras över. Dock är det också så att många konflikter, dilemman, frågor och problem kan väcka vårt intresse och kan skänka oss glädje. Att tänka över och dela tankar kring det vi benämner som livets stora frågor är för många något som ger upplevelse av närhet och gemenskap. Att för en matematiker söka finna lösning på ett avancerat matematiskt problem är sannolikt besvärligt, men troligt är det att matematikern också finner en njutning i sitt undersökande arbete. Psykoterapeuten som dag ut och dag in fördjupar sig i människors problem gör det sannolikt under intresse, och med målet att så småningom kunna känna tillfreds­ställelse över att faktiskt ha kunnat hjälpa sina patienter att lösa sina problem.

Vi kan tala om positiva och negativa frågor och problem, men det går inte på samma sätt att säga att det skulle finnas både positiva och negativa dilemman och konflikter. Ordet konflikt kommer alltid att vara förknippat med något negativt. Ordet dilemma motsvarar också alltid något negativt. Detta då bägge ordens innebörd är att något kommer att förloras, att något kommer att gå om intet vid konflikter och dilemman – samtidigt som något positivt uppnås.

Andra ord och meningar för olöst konflikt

Tvedräkt är ett gammalt svenskt ord för olöst konflikt. Oenighet är olöst konflikt. Motsättningar handlar om olösta konflikter. Dubbla signaler, dubbla budskap och dubbelmoral handlar om sådant som inte går ihop, där något står i konflikt med något annat. En inkonsekvens utgör en olöst konflikt. Att ha bekymmer handlar om att dras med en eller flera olösta konflikter. Kluvenhet och ambivalens handlar om olöst konflikt. Split, missämja, osämja, schism och tvist inbegriper olöst konflikt. Strid är uttryck för olöst konflikt.

Att ta en konflikt

Vi kan som tidigare sagts inte välja avstå att lösa konflikter. Vi kan inte välja att avstå att ta ställning i konflikter. Vi kan inte välja att avstå att ta beslut. Vi kan bara välja att lösa konflikter mer eller mindre konstruktivt, och med mer eller mindre mod.

Då vi säger att vi tar en konflikt menar vi att vi konstruktivt söker lösa en olöst konflikt. Att inte ta en konflikt handlar alltså inte om att vi avstår att lösa konflikten i fråga, utan om att vi avstått en konstruktiv lösning på denna konflikt. Att konstruktivt lösa konflikter handlar om att konflikters lösning skall bli så långsiktigt hållbara som möjligt.

Konstruktiv konflikt­lösning är avhängig och står i samklang med våra tidigare erfarenheter och med moral. Vad konstruktiv konfliktlösning innebär avgörs alltså av vad vi uppfattar vara rätt och fel att göra.

När vi löser en konflikt mindre konstruktivt handlar det om bristande förmåga till konstruktiv konflikt­lösning och/eller om bristande intresse för konstruktiv konflikt­lösning. Anar vi att vi inte varit helt konstruktiva i vårt konflikt­lösande, och avstår att rätta oss, kommer någon av jagets försvars­aktiviteter obligat till pass.

Det finns de som använder begreppen konstruktiv och destruktiv konflikt . De begreppen syftar på fel sak. En konflikt är vad den är. En konflikt handlar bara om vad den handlar om. Ofta handlar det man syftar på med destruktiv konflikt om att det finns en överordnad konflikt att lösa: konflikten om ordningen i det interpersonella samspelet.

Konstruktiv interpersonell konfliktlösning

Att konstruktivt ta en interpersonell konflikt innebär alltid att vi verbaliserar det vi inte är nöjda med – vi tar med ord upp det vi inte är nöjda med. Det kan ske i tal eller i att vi skriver om den konflikt vi uppmärksammat.

Då vi konstruktivt tar upp och talar igenom en konflikt understryker vi det som vi inte är nöjda med i vårt tonfall, i hur vi talar om den konflikt vi tar, med vilken känsla eller med vilka känslor vi samtidigt ger uttryck för.

Grundaffekten ilska kommer alltid att finnas med vid konstruktiv konfliktlösning. Detta betyder oftast inte mer än att vi är tydliga i det vi säger. Ibland kan en röst behöva höjas något för att understryka allvaret i det vi säger. Observera här att det är skillnad mellan att säga något i eller med affekt.

Konflikt kring ordet konflikt

Ibland kan oeniga människor träta om huruvida de har en konflikt eller inte. “Du har en konflikt med mig men jag har ingen konflikt med dig”, kan det låta.

Det att med en medmänniska bråka om huruvida man har en konflikt eller inte handlar emellanåt om översitteri – om att härska – det vill säga om förakt­utlevande. Ofta handlar detta dock om de missförstånd som kan finnas kring ordet konflikt. Den som gjort sig skyldig till att bråka om huruvida det föreligger en konflikt eller inte har vanligen inte förstått att ordet konflikt är ett kontinuumord. Hen har heller inte förstått att det att inte erkänna att det föreligger en olöst konflikt, då någon påtalar en olöst konflikt, i sig utgör en olöst konflikt. Att inte vidgå att man har en konflikt då en medmänniska framför att man har en konflikt är att förneka den andre.

Ordning i konfliktlösning

Då vi har ambition att lösa interpersonella konflikter konstruktivt måste vi som första steg se till att med vår motpart vara ense om är att vi faktiskt har en olöst konflikt, det vill säga ett olöst problem. Det konstruktiva sättet att hantera situationen ovan kan därmed vara att vi frångår begreppet konflikt, som vår motpart kanske inte har samma koll på som vi: “Du, vi kan inte lösa problem du och jag om vi inte kan vara överens om att vi har problem”. Den som så småningom inser det destruktiva i att bråka om man har en konflikt eller inte kan säga: “Du ursäkta att jag bråkat om att vi har en konflikt. Det är klart vi har. Jag har förstått att vi är oeniga kring något, men jag förstår faktiskt inte riktigt vad det handlar om. Kan vi försöka reda ut det?”

Återkommande får vi då vi söker lösa interpersonella konflikter erfara att man försöker prata omkull oss, att man försöker kollra bort oss. Det som då sker är att vår motpart frångår sakfrågan, den olösta konflikt vi uppmärksammat. Ofta försöker man sikta in sig på vår person istället för saken det handlade om, eller så tar man upp en tidigare olöst konflikt som om den vore mer aktuell än det man själv lyft. Man kan vidare hävda att det är ett problem att vi är arga då vi lyfter det vi är oense om, säga att vi egentligen är trötta, och/eller stressade. Man kan hävda att vi tar upp det problem vi tar upp i affekt. Man försöker sig på möjligheten att reducera oss som väljande subjekt. Man försöker att förvirra oss så att vi blir mer till objekt. Det är skillnad på att säga något i affekt eller med affekt.

Då vår motpart försöker sig på att omkullprata eller bortkollra oss behöver vi lämna den ursprungliga olösta konflikten och prioritera en ny konflikt som behöver vara överordnad den vi först tog upp. Vi behöver nu prioritera ordningsfrågan om huruvida vi kan vara överens om vikten att hålla oss till saken, och om att saken i detta fall behöver vara att söka lösa den konflikt som nyss togs upp, inte någon konflikt som vår motpart inte tidigare såg till att ta upp. Om vi inte kan komma överens i dessa ordningsfrågor finns det inte förutsättning att konstruktivt lösa några konflikter alls med vår motpart. Först om vi är överens om denna ordning har vi en chans att komma vidare med sakfrågor.

Vi kan som sagt också kämpa med inre konflikter. Även då vi söker lösa en inre konflikt behöver vi börja med att fastslå att vi har en olöst konflikt.

Signaler på olöst konflikt

I dagens värld där så gott som alla talar om ångest istället för om rädsla, och där ångest återkommande ensidigt tillåts beskrivas som ett alldeles eget problem, ett uttryck för något sjukt eller sjukdom, har man tappat bort att både rädsla och ångest är signaler på olöst konflikt.

Läs mer här: Jagets försvars­aktiviteter

Referenser