Kung Oidipus anknytning

Barnet Oidipus fostrades inte av sina biologiska föräldrar. Han kom som vuxen att dräpa sin biologiske fader och att äkta sin biologiska moder – ovetandes om den genetiska relation han med de två hade.

Det avstånd som mycket tidigt uppstår mellan den lille Oidipus och hans biologiska föräldrar har psykoanalysens teori­bildning hitintills tänkt sig som ett avstånd som universellt föreligger mellan människo­barn och deras vårdnads­havare. Man har tänkt sig att dramat om kung Oidipus handlar om en tävlan om kärlek – om konkurrens med vårdnads­havaren av samma kön och om barnets önskan att äkta vårdnads­havaren av motsatt kön.

Många av de burgna människor som Sigmund Freud mötte i psykoanalys hade sannolikt haft en amma, en barnflicka eller ett äldre syskon som sin tidigaste anknytnings­person, om de alls haft någon att knyta an till. Avståndet mellan små barn och de biologiska föräldrarna var i de kretsarna på den tiden ofta stort. Särskilt stort var på den tiden oftast avståndet mellan små barn och deras fäder.

Hur hade psykoanalysens fader Sigmund Freud formulerat sig kring det som så länge kommit att kallas oidipala konflikter om hans samhälle redan då förstått barns behov av trygg anknytning till människor som kan ge god omvårdnad då de är i nöd? I psykoanalys möts vi i dyad och kan tala om att mötas i triad.

Läs mer här: Individuation, anknytning och separation