Personlig korruption

Apr 17 2022

Personlig korruption föreligger då individen satt den psykologiska försvars­aktiviteten rationalisering i system.

Det ligger i korruptionens natur att den oftast ses bli beskriven som ett fenomen på gruppnivå. Korruption kan vara ett sociologiskt fenomen men den måste inte vara det. Korruption handlar dock alltid om ett personligt psykologiskt fenomen. Korruption startar alltid på individnivå och vidmakthålls alltid av individen – ensam eller i grupp med andra korrumperade.

Begreppet personlig korruption ringar på individnivå in de psykologiska fenomen som utgör förutsättning för korruption också i begreppets sociologiska betydelse. Begreppet personlig korruption är en tautologi. Tautologin personlig korruption uppfattas nödvändig då korruption i övrigt oftast får se sig beskrivas som enkom ett gruppfenomen.

Människan är ett moraliskt väsen

Vi människor vill vanligen göra allting så rätt som möjligt. Då vi gjort eller gör något som vi vet inte är rätt – och avstår att korrigera det – brukar vi därför söka rättfärdiga vår handling. Andra ord för samma sak är att vi försöker bortförklara, förringa, översläta och rationalisera det vi vet att vi gjort fel.

Rationalisering

Den psykologiska försvars­aktiviteten rationalisering syftar till att skydda individen från att bli och vara varse om att hen gjort något fel. Syftet med att rättfärdiga något felaktigt är att vi inte skall identifiera oss med att vi gjort och/eller gör fel. I syfte att undkomma sanningen om hur det faktiskt förhåller sig kan vi välja att försvara oss, så att vi slipper att fullt ut uppleva hur det känns att inte hålla oss till sanningen.

Psykologiska försvar handlar inte om mekanismer. Försvar är alltid handlingar baserade på mer eller mindre medvetna beslut om hur vi bäst bör göra i en specifik situation. Vi talar därför här bättre om jagets försvarsaktiviteter än om jagets försvarsmekanismer.

Rationalisering grundar sig i förnekande

Över den psykologiska försvars­aktiviteten rationalisering, det vill säga över rättfärdigande, bortförklaringar, förringande och överslätande står försvars­aktiviteten förnekande.

Förnekande ställer människan i en bättre position i förhållande till sig själv och/eller till sin omvärld än hon faktiskt har skäl till. Förakt­utlevande handlar om en snarlik aktivitet men prövar och kan vara framgångsrik i att ställa den föraktutlevande i en bättre position jämfört andra.

Medveten eller förmedveten

Personlig korruption kan vara fullt medveten eller förmedveten. Personlig korruption är mycket sällan totalt omedveten. Däremot ligger det i sakens natur att förneka att personlig korruption föreligger. Med förmedveten menar vi att vi är omedvetna om något, men att vi genom att tänka närmare på det kan se hur det faktiskt ligger till.

Försök att rättfärdiga

Vanliga försök att rättfärdiga felaktiga handlingar är “Alla andra gör det”. “Jag har redan gjort så mycket fel”. “Det är försent att ändra”. “Jag har redan skjutit upp så mycket så länge”. “Om inte jag gör det så är det någon annan som gör det”. “Min kropp har redan blivit utsatt för så mycket negativt, lite till negativt gör ingen skillnad”. “Den/de har gjort så mycket fel mot mig”. “Den/de har så mycket och jag har så lite”. “Den/de märker ändå inte”. “Den/de bryr sig ändå inte”. “Det var inte jag/vi som började”. “Är man så dum så får man skylla sig själv”. “Han/hon/den ville/vill det”. “Den sortens människor behöver man inte ta någon hänsyn till”. “Vad jag gör saknar betydelse”. “Allt saknar ändå mening”. “Det finns ingen absolut sanning”. “Det finns inget absolut rätt eller fel”. “Det är bara människor med neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning som alltid håller sig till sanningen”. “Viss livslögn måste vi kosta på oss”. “Ett visst mått av självbedrägeri är bra för den psykiska hälsan”. “Jag har redan ljugit så mycket så jag kan lika gärna fortsätta ljuga”. “Alla andra ljuger, så varför skulle inte jag också ljuga?”

Vårt samvete

Ordet korruption står för missbruk av förtroende­ställning för egen vinning. Vid personlig korruption missbrukar vi vår förtroende­ställning gentemot vårt eget samvete och oftast också visavi medmänniskor. Vi har då ett korrumperat tänkande och oftast samtidigt ett korrumperat handlande inom ett eller flera av livets områden.

Då vi är personligt korrumperade håller vi inte oss själva och oftast inte heller andra vederbörligt ansvariga på ett eller flera områden. Vi avstår då att ta ställning för det som är rätt på ett eller flera områden. Vi bedrar då oss själva och oftast också andra.

Det korruptas princip

Det korruptas princip handlar om försök att rättfärdiga felaktiga handlingar med stöd av andras felaktiga handlingar eller egna tidigare felaktiga handlingar.

Korrupt tänkande leder lätt till korrupt handlande, och vice versa, eftersom vi åberopandes det korruptas princip rättfärdigar vårt mindre ansvarsfulla handlande hänvisande till vårt mindre ansvarsfulla tänkande, och vice versa.

När personlig korruption föreligger

Personlig korruption föreligger då vi satt i system att söka rättfärdiga felaktiga handlingar hänvisande till andras och/eller egna felaktiga handlingar – då vi återkommande åberopar det korruptas princip – då vi återkommande rationaliserar.

Bakgrund till personlig korruption

Den som är personligt korrumperad kan ha en bakgrund av mellanmänskliga brister, av att upprepat ha varit försvarslöst utsatt för andras förakt­utlevande, och/eller ha befunnit sig i sammanhang där hot om att bli utsatt för detta varit reellt. Personen kan i sin bakgrund också huvudsakligen ha haft mer eller mindre korrupta människor att identifiera sig med och imitera. Därmed har personen inte fått tillräckligt av vare sig närhet eller meningsfulla gränser.

Bakgrunden till personlig korruption kan således vara brister. Det olösta problemet för korrupta människor är dock att de till synes oreflekterat har gjort andras tidigare felaktiga beteende, och/eller sitt eget tidigare felaktiga beteende till ursäkt för sitt eget nuvarande felaktiga beteende. De kan skylla sitt nuvarande felaktiga beteende på tidigare brister, men då de skyller på andras och/eller eget tidigare inflytande över dem fortsätter de bara sin korrupta karriär.

Osjälvständighet

Till att vara personligt korrumperad hör att vara osjälvständig. Det ser vi tydligast i att den som är personligt korrumperad söker fastslå att andra minsann också är personligt korrumperade, och i att man visar förakt för de som vinnlägger sig om att gå ihop – de som mer nogsamt lyssnar till och förmår följa sitt samvete.

Kostnad

Det paradoxala är att den som är personligt korrumperad på en nivå av sitt tänkande kan uppfatta sig som en självständig person – en som överlistar sig själv och eventuellt också andra.

Att inte gå ihop, att någonstans veta att man gör fel, det leder till ett gnagande dåligt samvete och en osäkerhet kring i hur stor skuld man egentligen står. Skuld gör en osjälvständig. Man är kluven. Kluvenhet och osäkerhet tar mental energi. Ofta drar man åt det ångestfyllda och nedstämda, och/eller arga. Man har psykologiska problem.

Kostnader för personlig korruption drabbar även andra, i den mån ens personliga korruption går ut över andra.

Att ändra riktning

Det har också ett pris att vända en kortare eller längre tid i självbedrägeri och rationaliseringar i samtidigt oftast också korrupta relationer. Det enda som är garanterat är att vi kommer att stöta på motstånd. Motstånd både från oss själva och från vår omgivning. Lönar det sig? Kommer vi fortfarande att få vara med?

Vill och vågar vi kan vi med tid, tålamod, mod, självrannsakan, intresse för ansvars­frågor och arbete med personlig och interpersonell skuldreglering komma till rätta med personlig korruption. Reder vi inte ut detta på egen hand kan vi ta i beaktande att önskan om självständighet också manifesteras i att då det behövs be om och ta mot hjälp.

Läs mer här: Motståndets tysta överenskommelser