Subjekt­objekt­relations­teori

Sep 04 2020

Människan är både subjekt och objekt. Det subjektiva i människan är den del av henne som vill något och som manifesterar sin vilja.

Ordet subjekt­objekt­relations­teori låter väldigt krångligt. Begreppet objektrelations­teori, som under 1930-talet introducerades i psyko­analysen har också varit svårt att ta till sig.

Natur­vetenskapen har i sin begynnelse sökt behandla subjekt som objekt. Det har utifrån dåtidens tänkande verkat bäst så. Detta har också varit psykoanalysens fallgrop – sprungen ur den tidens naturvetenskap.

En unik egenskap för ett subjekt är bland annat att det med intention förmår behandla ett subjekt som om det vore ett objekt. Den konsten klarar ett objekt bara med slumpens möjlighet. Objektet saknar intention.

Vi skulle kunna vara frestade att istället för begreppet objekt­relationer använda ordet subjektrelationer, men då skulle vi vara lika reducerande som när man glömde att den levande människan också är subjekt.

Via begreppet subjekt­objekt­relation kan vi börja komma ifrån begreppet objekt­relation, som är så svårt att applicera på ett objekt med intentionell kapacitet. Men vi bör nog inte heller använda det långa ordet subjekt­objekt­relation. Vi kan nöja oss med att åter bara tala om våra relationer, men då med den fördjupade förståelsen att vi där både är subjekt och objekt och med vad detta för oss innebär.

Läs mer här: Förnekande och förakt