Tankefelet depressions­kullerbyttan

Nov 01 2022

Tankefelet depressions­kullerbyttan innebär att man tänker att eftersom någon tycks ha skäl att vara deprimerad, så är den inte deprimerad.

Låst i tankefelet depressions­kullerbyttan lägger man sitt hela fokus på alla möjliga faktorer som har kunnat ge upphov till, och som nu kan vidmakthålla en depression, men man uppmärksammar inte tillräckligt att det ibland rent livsfarliga tillståndet depression faktiskt föreligger.

Skälet till att det ännu idag ofta blir så att man blandar ihop orsak med tillstånd kan sannolikt spåras tillbaks till psykoanalysens glansdagar. Där talade man sällan om diagnoser men gärna om orsaker.

När den professionelle tillsammans med sin patient fastställt att det föreligger en egentlig depression, och sett till att patienten också delar den bedömningen, då skall hen självklart gå vidare med att undersöka möjliga utlösande och för depressionen vidmakthållande faktorer.

Då diagnos egentlig depression är fastställd är det således klokt att gå vidare med den basutredning som ingår i merparten av all psykiatri i Sverige. Där kan man ringa in samsjuklighet med andra psykiatriska och somatiska diagnoser, vilka utlöst och nu vidmakthåller depressionen. Där kan man också finna psykologiska och sociala förklaringar till att depression uppstått och vidmakthålls.

Tankefelet depressions­kullerbyttan gör att många människor inte får den hjälp de behöver för sin depression, och återkommande gör det psykiatri ineffektiv och därmed dyr. Ett antal av Sveriges självmord torde förklaras av det här feltänket.

Läs mer här: Hierarkisk psykiatrisk diagnostik