Motståndets tysta överens­kommelser

Tysta överens­kommelser utgör en viktig del i våra liv. De hjälper kring hur vi skall förhålla oss och göra i olika situationer och med andra människor. Många av våra normer och större delen av våra språk utgörs av tysta överens­kommelser. Vi kallar dem också för under­förstådda överens­kommelser.

Tysta överens­kommelser är ofta förmedvetna. Detta betyder att de ofta är omedvetetna men att de ändå med vilja relativt lätt kan upptäckas. Tysta överenskommelser ställer inte till några problem så länge de inte bygger på motstånd. Motstånd skyddar mot något som uppfattas obekvämt eller farligt.

Typiskt för en motståndets tysta överenskommelse är att dess existens inte öppet erkänns. De tysta överens­kommelser som gjorts utifrån motstånd är svårare att uppmärksamma, tänka kring och tala om än andra tysta överens­kommelser. Särskilt tydligt är detta i de sammanhang där de gjorts. Ur motstånd sprungna tysta överens­kommelser kan ha gjorts till norm.

Grundprincipen för en tyst överenskommelse som görs utifrån motstånd är “Tar du inte upp mitt fuskande så tar jag inte upp ditt”. Fenomenet handlar om att rationlisera brist på uppriktighet. Det är därmed nära knutet till personlig korruption.

Psykologiskt sett bygger motståndets tysta överens­kommelser på ett gemensamt förnekande. Det som gemensamt förnekas är sanningen. Då sanningen förnekas kommer någon alltid att förlora på det i det tysta uppgjorda. Man delar inte sin egen verklighet med den verklighet som de som står utanför den tysta överens­kommelsen uppfattar som verklighet. Gentemot den eller de som står utanför en tyst överens­kommelse gjord utifrån motstånd utgör förnekandet av sanningen ett förakt­utlevande.

I Sverige använder vi begreppet åsiktskorridor med samma betydelse som motståndets tysta överenskommelser.

Motståndets tysta överens­kommelser kan förekomma exempelvis mellan föräldrar och barn, mellan partners/gifta, i en släkt, mellan skolledning, lärare och elever, mellan chefer och underordnade, mellan chefer i olika företag, mellan politiker och mellan politiker och andra med inflytande, i föreningar, och till och med mellan psykoterapeuter och deras patienter. I det sista fallet använder vi här ibland istället ordet bastion .

Den som utmanar en motståndets tysta överenskommelse får ofta inte längre vara med, och kan också bestraffas på andra vanligen subtila men kännbara sätt. I andra fall går det att konstruktivt reda ut vad som inträffat, sortera i ansvar och skuld, sörja det som varit, och att framöver göra annorlunda.

Problemet med motståndets tysta överens­kommelser är att de kan hämma utveckling, hälsa och välstånd för såväl individer som grupper av människor – både för de som gjort dem och för de som står utanför.

Läs mer här: Rädd att inte få vara med

Referenser