Proffs som säger “i rummet”

Nov 27 2019

Det finns psykiatrisk vårdpersonal och psykoterapeuter som ofta ses eller hörs lägga till ett “i rummet” då de skriver om eller beskriver en patient.

Det kan mellan personal låta, eller se ut så här i patient­journalen: “Patienten är ångestfylld i rummet“, “Hen grät i rummet“, “Inget psykotiskt i rummet” eller “Hon är lite rastlös i rummet och verkar lite distraherad under samtalet.”

Vad tillför ett återkommande “i rummet”? Klargör de två orden något? Är det ett unikt svenskt fenomen att i psykiatri och i psykoterapi återkommande lägga till orden i rummet?

Skäl till att återkommande lägga till ett “i rummet” skulle kunna vara att man önskar förtydliga att det var något som hände vid en viss tidpunkt, kanske hänvisande till skillnaden mellan någons historia, respektive här och nu. I så fall används här ett rumsbegrepp som ett tidsbegrepp, vilket kan uppfattas egendomligt. Men kanske är det mer en kombination av tidpunkt och rum som avses. Att man möttes i ett rum vid en viss inte alltför avlägsen tidpunkt.

Ytterligare skäl till ett ihärdigt användande av “i rummet” kan vara att man önskar särskilja ett direkt möte med patienten från SMS-, telefon- och brevkontakt. Med tanke på hur sparsam sådan kontakt man i psykiatri och psykoterapi vanligen har med patienter tycks det möjligen bättre att ange då detta undantag sker, än att så ofta upprepa att det var i ett rum man möttes. Dessutom är man oftast vid journalföring ålagd att under särskild rubrik ange var ett möte har ägt rum.

Ett kanske viktigare skäl är att man med tillägget “i rummet” vill uppfattas som en objektiv observatör av en medmänniskas beteende i ett möte – att man samtidigt som man reducerar sin egen närvaro, lyfter den fysiska rumsliga bakgrundens. Uttrycket i rummet skulle då utgöra en rest av det som psykoanalysens fält har kommit att kalla enpersons­psykologi.

Ett annat skäl till att en del psykiatrisk personal och vissa psykoterapeuter talar och skriver på detta sätt skulle kunna handla om att skapa grupp­tillhörighet: “Vi som i vårt arbete ofta lägger till orden i rummet”. Det skulle då vara uttryck för en gemensamhets­skapande språklig kultur. Blir det bra?

Delar av svensk barn- och ungdomspsykiatri använder journaltermen Observation i rummet. Syftet med termen Observation i rummet är framförallt att kunna journalföra iakttagelser kring patientens närmaste kontext. Men inom minst ett svenskt landstings barn- och ungdomspsykiatri har termen Observation i rummet ställvis tillåtits tränga ut den internationellt vedertagna journaltermen Psykiskt status. Vi ser i uttrycket Observation i rummet att man valt att använda orden observation och rum i singularis. Den som professionellt söker skapa psykologisk förståelse och/eller arbetar med psykiatrisk diagnostik vet att dessa processer startar redan i det som observeras i väntrummet, och att det oftast handlar om flera observationer. Vill man lägga till ordet rum till ordet Observation bör man alltså i detta sammanhang hellre använda ordens pluralformer: Observationer i rummen. Ordet rum synes dock också här överflödigt.

Läs mer här: Ansvarstagande i samtalsbehandling