Masochism by proxy

Med masochistiskt agerande avses här att beskriva sig som utsatt för andras illvilja, trots att man inte har skäl till det. Framförallt sker masochistiskt agerande med ord, men känslo­utspel kan också höra till. Ordet masochism har också använts i sexuella sammanhang. Här används det bredare än så.

Personer som agerar masochistiskt söker utan objektiva skäl förmedla en bild av sig själva som offer för andras elakheter. De kan låta påskina att de saknar makt att påverka något som de de facto visst har makt att påverka. De kan säga att andra härskar över dem, samtidigt som de inte gör sin egen vilja hörd.

Masochistiskt agerande människor ser sig inte som offer – de presenterar sig som offer. Masochism är en härskar­teknik.

Mer eller mindre omedveten avund kan vara en central drivkraft hos den som agerar masochistiskt. Avund levs vid masochism ut som missunnsamhet. Att beskriva sig som ett oskyldigt offer för andras elakheter kan också vara en fullt medveten strategi för att söka uppnå egna mål. Agerandet blir framgångsrikt där det inte avslöjas.

Den masochistiskt agerande personen sysslar med något oegentligt, med något som rent mellanmänskligt inte är okej. Detta medför en rädsla för att bli avslöjad. Paranoia hör därmed intimt ihop med det masochistiska agerandet, och blir del av drivkraften att fortsätta.

By proxy betyder genom ombud. Masochism by proxy är masochism genom ombud. Vid masochism by proxy sker ett samgående mellan individer med masochistiskt agerande.

Ibland ser man hela lednings­strukturer med ett masochistiskt agerande, där överordnade chefer stödjer sina underordnade chefer i masochistiskt agerande. Masochism by proxy är då del i ledningsstrukturen. Chefers önskan om mer makt och inte verksamhetens mål driver processen.

Världen över ser vi nu mycket högt uppsatta beslut­fattare agera masochistiskt, och att en stor andel medmänniskor av det låter sig förledas. Så kan det bli när resurser minskar och därmed rädsla ökar, samtidigt som människor tillåter sig att leva ut avund.

Problem­områden i möten mellan masochistiskt agerande och de som inte agerar masochistiskt är verklighet, sanning, skuld och ansvar.

Masochistiskt agerande människor triggar hos de som de samspelar med återkommande upplevelse av förvirring och känslan ilska. Om medmänniskan gått i fällan att inför det förvirrande reagera med tydlig ilska beskriver därefter den masochistiskt agerande den andra parten som aggressiv. Sakfrågorna riskerar i detta att gå helt förlorade. Den som inte ser till att dämpa den ilska som lätt väcks vid möten med masochistiskt agerande, där bisatser och öppna anklagelser om att vara en aggressiv person återkommande uttrycks, kommer att se sig indragen i ett destruktivt samspel där den masochistiskt agerande triumferar.

Att själv bli varse att ens motpart agerar masochistiskt, och att se till att utan att höja rösten hålla sig till sakfrågor bryter den onda cirkeln. Det mer lugna förhållningssättet ger inte längre masochisten näring till sitt problemskapande beteende. Att alltid vara så kort och koncis som det bara går i det fortsatta är gynnsamt. Man förhåller sig alltså på ett mer konstruktivt sätt. I detta ingår att man inte sätter någon etikett på sin medmänniska. Man talar alltså så länge det destruktiva samspelet pågår inte med den masochistiskt agerande om att att hens agerande är masochistiskt. Det skulle i sig vara kränkande.

Läs mer här: Fenomenet konflikt