“Se mig i ögonen då du talar!” kan vara en uppmaning då vi till vardags så långt möjligt försöker avgöra om en människa är uppriktig – det vill säga sanningsenlig.
Det kan tyckas motsägelsefullt att samtidigt som psykoanalysens grundregel syftar mot patientens största möjliga uppriktighet, samtidigt har man hitintills oftast placerat patienten liggande med analytikern bakom utom synhåll – så att patienten och analytikern inte kunnat ha ögonkontakt.
Psykoanalysens grundregel adresserar på ett mycket tydligt sätt undvikandebeteende genom exponering, det vill säga det som kognitiv beteendeterapi (KBT) omkring 80 år efter psykoanalysen börjat göra ett stort nummer av. Samtidigt skulle bristen på ögonkontakt i den klassiska psykoanalytiska situationen kunna inbjuda till bristande uppriktighet – det vill säga till undvikandebeteende.
Läs mer här: Undvikande och exponering i psykoterapi
Uppriktighet utan ögonkontakt
Mar 4 2018
Psykoanalysens grundregel om att så långt möjligt tänka högt, vilket också formuleras som att associera fritt, fordrar uppriktighet och därmed exponering för det som är svårt.