Skuldkänsla utifrån brist

Nov 27 2019

Skuldkänsla är inte det samma som att skuld faktiskt föreligger. Det är heller inte säkert att en skuldkänslas styrka motsvarar en faktisk skulds storlek.

Då vi är i beroendeställning är det lätt att vi gör brister hos andra eller tillvaron i övrigt till vår egen skuld. Detta gör vi för att skydda oss för den mer svårhanterliga sanningen att vår tillvaro och de människor vi är beroende av är otillräckliga. Då vi är barn är det särskilt vanligt att bristupplevelser görs om till skuldkänsla – ofta med stöd av att vi gjort något litet eller flera små fel som vi förstorar upp betydelsen av.

Har vi ålagt oss skuldkänsla utifrån brist kan det med åren bli att vi glömmer dess ursprung. Vi kan då tänka “Jag har skuldkänsla – alltså måste jag ha gjort något fel”. Baserat på denna tanke kan i vissa fall en utveckling mot personlig korruption starta. Här med rättfärdigande-tanken “Jag har redan gjort så mycket fel så jag kan lika gärna göra mer fel” – detta fast den ursprungliga skuldkänslan inte handlade om att man gjort något fel, eller att de små fel man gjort inte alls motsvarade styrkan i skuldkänslan.

Det finns medmänniskor som försätter andra i något som ser ut som skuld för att rättfärdiga att de beter sig korrumperat mot dem. Det finns också medmänniskor som tycks ha svårt att acceptera att reell skuld faktiskt kan föreligga – de verkar tro att allt handlar om känslor av skuld.

Läs mer här: Förvirring och skam