Förvirring och skam

Apr 21 2021

Förvirring och skam upplevs ofta samtidigt och bägge riskerar att förlama vårt tänkande.

Förvirring kan utlösas av psykologiska och av kroppsliga skäl. Här avhandlas endast förvirring av psykologiska skäl. På psykologiskt språk säger vi att människans kognition är nedsatt under förvirring. Vår förmåga att tänka är nedsatt då vi är förvirrade.

Det som orsakar förvirring

Det mentala tillståndet förvirring uppstår då vi möter sådant som inte går ihop, alltså då vi möter sådant som står i konflikt, och då vi inte lätt finner en konstruktiv lösning på denna konflikt. Psykiskt orsakad förvirring uppstår oftast i mellanmänskliga sammanhang. Då vi har svårt att finna ut en konstruktiv lösning på en mellanmänsklig konflikt kan vi reagera med irritation, avståndstagande, rädsla och/eller skam. Begreppet konflikt och ordet problem handlar om samma sak men ordet konflikt underlättar för oss då vi vill förstå hur problem är konstruerade.

Skam är ett tredelat komplex

Skam beskrivs oftast som en känsla, men den känslomässiga delen av skam är rädsla. Skam är ett komplex sammansatt av tre delar. Den kognitiva delen av skam är hot om utanförskap. Den tanke som är förenad med känslan rädsla i skam är alltså rädsla att inte få vara med. Då man säger att man känner skam så menar man att man är rädd att inte få vara med. Den tredje komponenten i skamkomplexet är ett beteende. Syftet med skammens beteende är just att söka säkerställa att vi faktiskt får vara med. Skamkomplexet innehåller således inte bara känsla och tanke, utan också en viss typ av beteende. I skam stoppar vi oss så att vi inte gör mer av det som vi tidigare gjort som väckt rädsla att inte få vara med. Skamkomplexet syftar till att vi skall få vara med trots att vi gjort sådant som väckt hot om att inte få vara med.

Vi kan skämmas i stunden, och vi kan skämmas vid tanken på sådant som vi tidigare gjort. I dessa tider används ordet skam allt oftare och i många olika kombinationer. Vi är inte lika säkra som tidigare på att få vara med.

Tränad eller otränad

Många människor löser situationer med psykologisk förvirring och skam så konstruktivt och snabbt att de inte tänker på vad de gör. Andra är mer otränade. En del av de otränade väljer att vända det inåt. Andra väljer istället attack som lösning.

Ett stort antal människor får och/eller tar aldrig tillfället att lära sig konstruktivt hantera förvirring och skam. I avsaknad av bättre alternativ har deras strategi oftast varit att undvika sådant som kan riskera lägga till ytterligare skam och förvirring. En del av dem har kunnat variera sin strategi mellan undvikande och angripande, men de har sällan kunnat finna en konstruktiv lösning då de hamnat i förvirrande situationer.

Ibland talar man i psykoterapi­sammanhang om att patienter ofta är väldigt fyllda av skam. Det man sannolikt avser är att dessa plågade människor upplever ett utanförskap, och att de har ett undvikande­beteende relaterat till tidigare negativa upplevelser av medmänniskor. En aspekt på psykoterapi är att man får vara med. I bra psykoterapi får även problematiska sidor av oss vara med.

Konstruktiv hantering

Alternativet till att välja att undvika situationer som kan riskera väcka skam och psykologisk förvirring, eller att då sådana situationer uppkommer angripa den eller de som finns i närheten, behöver vara konstruktivt. Med konstruktivt menas här att lösningen minskar både skam och förvirring, och att den samtidigt är respektfull gentemot aktuell motpart.

Genom att intressera oss för vad det är vi har reagerat på med skam och förvirring kan vi börja reda ut vad det var som hände mellan oss och en eller flera medmänniskor. Känslan intresse använder vi till att förstå. Känslan ilska använder vi till att markera både för oss själva och för vår motpart att vi har ett hinder i vår relation. Ilska är liksom intresse, skam och förvirring ett kontinuumord. Ilska har oändligt många nyanser. Ilska kan handla om att vara tydlig, om att uttrycka irritation, om att låta tydligt arg så att det hörs, och om att vara vredgad.

Vi klarar inte att lösa skam och förvirring under tystnad. Vi måste få upp problemet mellan oss och den eller de som vi hamnat i skam och förvirring med. Vi börjar att tala utifrån det obekväma tillstånd vi befinner oss i. Vi talar inte om att vi har ett problem med en känsla. Vi talar utifrån att vi förstår att den känsla vi känner, och den påverkan på vår kognition vi erfar, på något sätt har med relationen till vår motpart att göra. Det blir då raka motsatsen till att undvika det besvärliga eller till att skamlöst reflexmässigt angripa den eller de vi varit i kontakt med då vi blivit förvirrade och/eller känt oss skamfyllda. Förvirrade och skamsna börjar vi fundera högt med vår motpart. Vi bryter därmed vår tankes förlamning: Vad var det som hände? Vem gjorde vad? När? Var det okej? Vi behöver undersöka om någon eller några har skuld till det inträffade, och i så fall skuldens innebörd.

Med skuld avses här inte att någon alltid fullt medvetet gjort något fel mot en annan, även om så kan vara fallet. Det kan lika väl handla om att någon mer eller mindre omedvetet levt ut egna problem. Det den andre/de andra gjort kan också vara ett reflexmässigt svar på något förvirrande man själv tidigare gjort. Här avses hämnd. Det man själv gjort, som den andre/de andra reagerat reflexmässigt på, kan ha varit ett reflexmässigt svar på något den andre/de andra tidigare gjort. Det som orsakat skam och förvirring just nu kan således ha sitt ursprung i en rad händelser som behöver sorteras ut.

Vi behöver erbjuda oss lugn och tid nog för att kunna intressera oss för och förstå vad som gjort oss förvirrade och fått oss att känna oss skamsna.

Är vi i samspel med någon eller några då vi av psykologiska skäl blir förvirrade, vilket oftast är fallet, behöver vi först ta ställning till om det är möjligt att avbryta det som pågår, och om vi har en chans att vara framgångsrika. Vi bör här vara generösa mot oss själva, men samtidigt realistiska. Det finns ju situationer där det inte går att skapa lugn och tid nog i stunden. Då får vi återkomma till saken. Det finns också människor och situationer som är oss helt övermäktiga, och där måste vi finna andra vägar att lösa problemet än som nedan beskrivs.

Hur man kan göra

Ser vi att det nog kan vara möjligt att här och nu lösa vår förvirring behöver vi alltså tänka högt inför den eller de vi är med. Vi säger: “Vänta, nu var det något som hände..”, “Vänta, nu märker jag att jag reagerade på något..” eller “Vänta, nu gick det för fort.”

Innan vi blivit duktiga på att hantera förvirring och skamsenhet i direkt samspel med andra kommer vi att få uppleva att vi låtit tid passera innan vi tar tag i det som gjort oss förvirrade. Vi behöver då ta andra meningar i bruk: “Du, vänta, jag märker att det hände något för en stund sedan som väckte funderingar. Jag skulle vilja att vi talar om det.” eller “Hörni, för ett halvår sedan hände något mellan oss som jag skulle vilja att vi talar igenom”.

Då vi anstränger oss att på detta sätt bringa ordning i våra mellanmänskliga relationer – då vi satsar på interpersonell konflikt­lösning – kommer vi av och till mötas av motstånd. Motståndet från den andre handlar till del om rädsla, men lika mycket om att tillåta sig fuska i en relation. Den andres rädsla måste vi här lämna därhän. Den blir bara ett förvirrande sidospår. Vi behöver ta oss an ordningsfrågan. Detta då ordningsfrågor ju alltid äger högsta prioritet.

Man kommer att kunna svara oss: “Varför tog du inte upp det då?”, “Du förstör alltid stämningen”, “Du är så känslig”, “Du tar alltid allt så allvarligt” eller “Jag kan inte ändra min person, du får ta mig som jag är”. Vi behöver här åtminstone tillfälligt släppa det vi först ville reda ut, och istället ta tag i det nu överordnade problemet – ordnings­frågan – att bemöta en medmänniska som tillåtit sig att gå från sakfråga till personfråga, eller som påstått att det någonsin skulle kunna vara försent att ta upp olösta problem. Vi svarar kort och lugnt “Det är bättre sent än aldrig, eller hur?” eller “Hur vore det om Du höll Dig till saken?”.

Viktigt att tänka på vid all interpersonell konfliktlösning är inte falla för frestelsen att hämnas för något vi tyckt den andre gjort fel. Det skulle riskera skapa förvirring hos vår motpart. Bägge parter behöver hålla en lugnt röstläge: annars blir vi så rädda och kan inte tänka klart. Vidare är det viktigt att vi inte använder våra egna känsloreaktioner som argument i debatten. Känslorna behöver vi här själva ta hand om. Slutligen är det bra att vid oenighet komma ihåg att vi kan behöva ta pauser i försöken att finna en lösning. Vi kan säga “Du nu märker jag att jag inte kan tänka längre. Vi kan väl pausa och återkomma till det här?” Det kan vara bra att samtidigt försöka säga en tid då vi avser fortsätta.

Om detta lugna lösnings­fokuserade arbete efter en tid ändå inte blir framgångsrikt behöver vi ta ställning till om förutsättningar för fortsatt konstruktivt samspel föreligger. Då har vi tydligare att hantera vår existentiella rädsla, men här med mer styrfart än då vi tidigare sett oss som offer för skam och psykologisk förvirring.

Hjälp från utomstående

Ibland är det svårt att helt på egen hand reda ut långvariga svårigheter med förvirring och skam. En vettig kärleksrelation kan hjälpa oss. Om en sådan inte står till buds kan samarbete med en en bra psykoterapeut göra skillnad för sådant som genom en eller flera onda cirklar under livet byggts.

Läs mer här: Rädd att inte få vara med