Uttrycket låg­affektivt bemötande

Såväl psykiatrins och habiliteringens yrkespersoner, som lärare, som de som arbetar inom barnomsorg, som patienter och vårdnads­havare har nu uttrycket låg­affektivt bemötande på sina läppar. Det har blivit ett mode­begrepp. Syftet är gott men är det en väl vald formulering för det bemötande man vill erbjuda, och är förhållningssättet konstruktivt för alla de individer i alla de situationer som det nu tycks erbjudas?

Uttrycket låg­affektivt bemötande är idag rubrik för ett förhållningssätt som skall kunna vara till hjälp i mötet med människor som till följd av problem med reglering av egna känslor har svårigheter också med regleringen av sitt beteende. Man säger att dessa människor har ett problemskapande beteende. Det kan handla om människor som gör destruktiva saker mot sig själva, mot andra och/eller mot döda ting.

Grundtanken i metoden lågaffektivt bemötande är att människor gör rätt om de kan göra rätt, snarare än att människor gör rätt om de vill göra rätt.

Metoden lågaffektivt bemötande är tänkt för den grupp av människor som har ett beteende som ställer till problem för andra och/eller dem själva, men som inte på rent pin kiv beter sig illa. Metoden är avsedd för människor som inte avser att jäklas då de beter sig så illa som de gör. Människor med just den beteende­problematiken kan i stunden oftast inte bättre. Det hjälper vanligen inte att vara sträng och att höja rösten då den här gruppen ställer till det för sig själva, för andra, eller går på det materiella. Dessa människor i de situationer som avses förmår just då inte göra något meningsfullt av en annan människas skarpa tilltal.

Ibland används i psykiatrin uttrycket låg­affektivt bemötande nu också då man avser att erbjuda maniska patienter en så lugn och stimuli­fattig vårdmiljö som möjligt. Detta för att stödja patienten att samla ihop sig för att komma till sans.

Orden affekt, känsla och emotion handlar om samma sak. Ordet låg måste här förstås som lite av. Låg­affektivt bemötande låter onekligen som en uppmaning att som hjälpare visa så lite av affekter som möjligt, det vill säga visa så lite känslor som möjligt. Men kan det vara bra att visa så lite känslor som möjligt i de situationer med de människor vi här avser? Kan det istället vara så att vissa känslor, men inte andra, både kan och bör vi vara beredda att visa i de situationer, och med de människor som kan behöva det bemötande vi nu talar om?

Det verkar som om de som börjat använda uttrycket låg­affektivt bemötande med det avsett att den bemötande skall visa så lite ilska som möjligt. Detta då som sagt de människor som har den typen av beteende­problem vi talar om, och i de svåra situationer med dem vi vill hantera på bästa sätt, oftast inte kan ta till sig någon annans ilska. De förstår väldigt lite om egna och andras känslor, åtminstone i svåra situationer, och de kan i stunden vara helt överväldigade av sina egna starka negativa affekter.

Ordet affekt kan för vissa kanske låta lite som att vara arg, men ordet affekt avser ingen speciell känsla. Glädje är till exempel en affekt. Förvåning är en annan affekt. Intresse ytterligare en. Skulle det kunna vara så att det man menar med låg­affektivt bemötande är att uppträda intresserat och därmed lugnt även i situationer där man lätt både blir rädd och arg?

Intresse är liksom glädje, förvåning, rädsla och ilska en av våra grund­affekter. Intresse rubriceras som en positiv grund­affekt, medan rädsla och ilska kallas negativa grund­affekter. Förvåning betraktas som den enda neutrala grundaffekten. Intresse är den grundaffekt som ligger bakom fenomenet förståelse. Är det istället mer av vår grund­affekt intresse vi i dessa svåra situationer med människor med låg förmåga till beteende­reglering bör erbjuda, och inte så lite av alla grund­affekter som möjligt? Skulle vi kanske bättre kunna säga oargt eller icke-argt bemötande för det som här diskuteras?

Den psykologiska vetenskapen har lärt oss att uppmaningen att göra lite av något är svårare att uppfylla än att göra mer av något. Det är exempelvis lättare för alkoholisten att börja leva ett nyktert liv än att sluta dricka. Psykologin har visat oss att positiva mål är lättare att uppnå än negativa. Begreppet låg­affektivt bemötande syftar mot att göra lite av något. Det gör även begreppen oargt och icke-argt bemötande. Låg­affektivt bemötande heter på engelska low arousal approach. Det engelska uttrycket innehåller ingenting direkt om känslor. Däremot talar man också här om lite av något. Blir det bra att uppmuntra många människor att i många situationer sikta mot att göra lite av något?

Skall vi kanske hellre tala om förståelse­baserat bemötande då vi vill presentera hur bäst möta människor som har svårt att reglera sina affekt­uttryck och andra beteenden? Det uttrycket skulle vara mer i linje med iakttagelsen att människor har lättare att uppnå positiva än negativa mål. Att sedan ordet förståelse ofta använts utan att fullt ut ge skäl för namnet är en helt annan fråga. Förståelse skall inte likställas med att tillåta.

På senare tid har det kommit rapporter om att metoden lågaffektivt bemötande används också i mötet med personer som avsiktligt ställer till problem för andra, och som definitivt kan göra bättre då de hindras i sin destruktiva framfart. Här ser det ut som att omgivningens vilsenhet i moralfrågor tillåtit sanktion av negativa beteenden under rubriken låg­affektivt bemötande.

Ett negativt beteende behöver alltid få den konsekvens som krävs för att minska sannolikheten för att det negativa beteendet upprepas. Don efter person och situation kan vara bra att tänka.

Läs mer här: Ordet mentalisering