Ordet mentalisering

Apr 21 2021

Ordet mentalisering används numera i psykologi, psykiatri, psykoterapi och psykoanalys som ersättning för de mer etablerade begreppen inlevelse, inkännande, medkännande, reflexion, förståelse och tolkning.

Tillför ordet mentalisering något nytt?

Människor har i alla tider gjort det som ordet mentalisering vill beskriva. Det man gör då man mentaliserar är inte något nytt.

En fördel med ordet mentalisering kan vara att det sammanfattar processer som det tidigare krävts flera begrepp för att beskriva. Ordet mentalisera kan hjälpa professionella förstå-sig-påare att förstå vad man behöver förstå för att praktisera förståelse.

En nackdel med ordet mentalisering är risken att de andra begrepp som måste inrymmas i det kan komma för mycket i bakgrunden, så att man tappar bort det man syftade mot. Vi behöver parallellt med ordet mentalisering kunna ställa oss ett antal frågor för att förvissa oss att för att ordet mentalisering lever upp till i sammanhanget berättigade krav: Förstår vi den andre? Förstår vi oss själva? Förstår de varandra? Handlar det om inlevelse, inkännande och reflexion? Förmår vi ta den andres perspektiv? Är våra tolkningar av den andre och oss själva riktiga?

Med nya ord för gamla saker finns det alltid en risk att vi döljer mer än vi förklarar. Med ordet mentalisering följer en uppenbar risk att vi sanktionerar det många vill påstå – det att vi aldrig fullt ut skulle kunna förstå en medmänniska. Risken blir att vi med ordet mentalisering avstår att sträva efter förståelse, eller att vår förståelse­ram blir så inskränkt att vi i slutänden faktiskt inte tillhandahåller något annat än pseudo­förståelse.

Att förstå oss själva och andra kräver att vi har en väl grundad uppfattning i vad det finns att förstå hos en människa. Det kräver att vi har en föreställning om vad människor i gemen behöver och kan reagera på. Att på djupet förstå en medmänniska kräver också att vi känner hennes unika sätt att vara människa, hennes behov, önskningar och historia.

Att förstå sig själv och andra kräver att tydliga gränser mellan själv och andra är etablerade. Annars kommer vi bara att blanda ihop oss. Samanblandade kan vi inte förstå oss själva och andra. Sammanblandade kan vi inte mentalisera oss själva och andra.

Att förstå en medmänniska innnebär också att fånga upp sådant som hon inte vill kännas vid. Att förstå en medmänniska är att även åberopa de funktioner hon återkommande förnekar hon äger – hennes möjlighet att ta ansvar.

Att förstå en människa är att aktivt bemöta henne, att fylla på det hon inte har. Att lyssna och lägga på minnet är här viktigt, men att bara säga ja och amen då olösta problem är stora och många gör vanligen för för lite skillnad. Att i en trygg atmosfär med meningsfulla gränser då det är påkallat konfrontera kan ibland vara det mest intensivt förstående, tolkande och mentaliserande man kan bidra med. I vissa fall handlar mentalisering om att konstatera att man inte har förutsättningar att mötas – om att man faktiskt inte skall träffas mer.

Ibland är människor kompetenta att förstå på detaljnivå men förmår inte att förstå helheten av det det som förmedlas. Ibland är människor kompetenta att mentalisera på detaljnivå men förmår inte att mentalisera helheten av det förmedlade: de mentaliserar med svag central koherens. Mentalisering med svag central koherens förekommer ibland i psykiatri och psykoterapi. Man mentaliserar då alla för psykiskt lidande utlösande och vidmakt­hållande faktorer, men förmår inte mentalisera helheten av det kommunicerade. Därmed erbjuder man inte heller de åtgärder som skulle kunna göra skillnad. Ett exempel är när man fastnat i att mentalisera en patients sammanlagda problem vilka man nog kan tro har varit utlösande och som nu vidmakthåller en depression, men där man inte tillräcklig uppmärksammar det överordnade att det faktiskt föreligger en depression. Man fastnar i att mentalisera orsaker, och konstaterar inte att summan av det man tror varit och är orsak har lett till ett tillstånd som behöver sin egen prioriterade uppmärksamhet. Då blir det som ser ut som förståelse, och det som ser ut som mentalisering, pseudo­förståelse och pseudo­mentalisering.

Ordet mental förknippas dels med något sjukt – mentalsjuk och mentalsjukhus, dels med något friskt – mental hälsa och mentalhygien.

Läs mer här: Läsa andras tankar