Konkurrerande psykoterapi­former

Man vill gärna tänka att olika psykoterapiformer kompletterar varandra, så att viss typ av psykoterapi passar bättre för vissa problem eller vissa patienter. Det kan vid ytligt betraktande te sig som om att vissa psykoterapi­former gör något helt annat än andra. Men undersöker man dem närmare skall man finna att mycket av skillnaderna ligger i ordval.

I kognitiv beteendeterapi, KBT, talar man om undvikande, om exponering, medvetandegörande och modern inlärningsteori. I dialektisk beteendeterapi, DBT, talar man om dialektik och om behovet av färdighetsträning. I psykoanalys talar man om insikt, konflikter, försvar, vikten av vad man har för tidigare erfarenheter och om det omedvetna. I psykodynamisk terapi, PDT, talar man om dynamik och om relationer. I mentaliseringsbaserad terapi, MBT, talar man om mentalisering.

I KBT undviker man till synes systematiskt begreppet konflikt, medan man i psykoanalys till synes systematiskt undviker uttrycken exponering och beteende. Granskar man dessa två ser man att psykoanalys (om korrekt bedriven) absolut erbjuder patienten exponering, och att KBT precis som psykoanalys sysslar med olösta konflikter. Bägge verkar också syssla med något som inte alltid är riktigt medvetet. Färdighetsträning måste självklart vara del av all framgångsrik psykoterapi.

Patienter, de som betalar för behandlingen och de i psykoterapi yrkesverksamma skulle bättre begripa vad som tillhandahålls om psykoterapi­formerna med olika namn gjorde sig språkligt mer kompatibla.

Läs mer här: Undvikande och exponering i psykoterapi