Tur­tagning i samtal

Den ena parten i samtal som skall vara ömsesidiga bör få ungefär lika mycket utrymme som den andra. Detta är särskilt viktigt i samtal mellan människor som nyligen mötts. Ju längre människor har umgåtts med varandra, och ju mer regelbundet de möts, desto mer ojämn kan turtagningen i enskilda samtal tillåtas vara.

I mellan­mänskliga möten så som i undervisning, i läkar­kontakter eller vid polisförhör kan turtagning se annorlunda ut. Där kan det vara under­förstått att en av parterna tar huvud­ansvaret för att samtalet uppnår sitt syfte.

När människor har problem med turtagning i samtal som skulle kunna vara ömsesidiga handlar det vanligen om att man har svårt att sätta sig in i sin motparts tankar och känslor, om att man har svårt att att läsa av om den andre är intresserad av det som sägs, eller om att man har svårt med sin egen uppmärksamhet. Det kan också handla om att man är otränad i turtagning.

Om en psykoanalytiker inte är uppmärksam kan det gå hen förbi att hans eller hennes patient har problem med turtagning. Detta då det i psykoanalys förväntas att patienten tar initiativet till vad dagens samtal skall handla om, och då det förväntas att hen tänker högt.

Den patient som är van att alltid prata på kommer att ha lätt att göra det också i analys. Den patient som är något långsam i sina mellan­mänskliga kontakter, och som återkommande har fått och får se sig bli berövad sin tur att tala, kommer att i psykoanalys kunna ta vara på tillfället att få vara den som leder samtalet.

Förutsättningarna för turtagning kan vara bättre i psykoanalys än i patientens övriga vardag. Med detta följer risken att inte bara analytikern, utan också patienten missar att det inte är på samma optimala sätt med turtagning utanför den tillrättalagda analys-situationen.

I den händelse en psykoanalytiker ensidigt fokuserar på det som förmodas höra till det omedvetna kommer hen att låta brister i sin patients både dåtida och nutida inter­personella kontext passera okommenterade. Patientens ouppmärksammade svårighet med turtagning blir här bara en av många olösta konflikter man tillåter sig att förbigå.

Vi vet att intresse är viktigt för vad vi förmår prestera. Patienter som väljer att gå i psykoanalys har oftast ett starkt intresse för psykoanalys och/eller tro på psykoanalys som behandlingsform. Patienter som går i psykoanalys kommer därför att prestera bättre i turtagning i sin samtalsbehandling än i mer uppmärksamhets­krävande turtagning i mindre intresse­väckande sammanhang i sin övriga vardag.

Det är inte så vanligt att man talar om färdighetsträning i psykoanalys, men även i framgångsrik psykoanalys sker naturligtvis färdighetsträning. Endast i psykoterapi där patienten får erfara och lära sig något nytt kommer behandlingen att göra skillnad.

För att hjälpa den patient som har svårt med turtagning i samtal krävs dels att hen medvetandegörs om sina svårigheter, dels en analys av hur svårigheterna i turtagning ter sig. Kanske behöver patienten lära sig att säga ifrån då någon avbryter: hur man gör det på ett artigt sätt är inte självklart. Det är en konst som kräver träning. Kanske behöver patienten öva sitt tålamod för att inte vara den som själv avbryter där att avbryta är oartigt. På det sättet kan patienten bli mer artig, och en därmed mer uppskattad samtalspartner.

Läs mer här: Fråga men inte lyssna på svar