Den ena parten i samtal som skall vara ömsesidiga, jämlika, symmetriska och rättvisa bör få ungefär lika mycket utrymme som den andra. Detta är särskilt viktigt i samtal mellan människor som nyligen mötts. Ju längre människor har umgåtts med varandra, och ju mer regelbundet de möts, desto mer ojämn kan turtagningen i enskilda samtal tillåtas vara.
I mellanmänskliga möten så som i undervisning, i läkarkontakter eller vid polisförhör kan turtagning se annorlunda ut. Där kan det vara underförstått att den ena parten tar huvudansvaret för att samtalet uppnår sitt syfte.
Det finns flera skäl till att människor inte konstruktivt följer turtagning i samtal som skulle kunna vara ömsesidiga, jämlika, symmetriska och rättvisa. Det kan handla om att de har svårigheter med konstruktiv turtagning, men det kan också handla om att de inte bryr sig om att följa de oskrivna regler vi har för konstruktiv turtagning i samtal.
De som inte bryr sig om våra oskrivna regler för konstruktiv turtagning visar det genom att bara prata på, och genom att utan att ursäkta sig gång på gång tillåta sig avbryta den eller de de talar med.
De människor som vill ta hänsyn till våra oskrivna regler för konstruktiv turtagning, men som har svårt att följa dessa regler, favoriserar oftast lösningen att tala mer än sin motpart och att återkommande avbryta, medan andra väljer att oftast vara tysta. Ibland kompletterar dessa människor sin tystnad med frågor.
Människor som problem med konstruktiv turtagning kan ha olika skäl till det. Det kan handla om att de är rädda att avbrytas om de talar. Det kan handla om att de inte förstår om den andre är intresserad eller inte av det som de säger. Ett annat skäl kan vara att de har svårt, eller tror sig om att ha svårt att komma ihåg det de själva vill säga om de inte tillåter sig att avbryta, eller att fylla mötet med sitt eget talande. Andra har problem med att tillräckligt uthålligt behålla sin uppmärksamhet, och tappar lätt bort sig i samtalet. De som har svårt med ömsesidig, jämlik, symmetrisk och rättvis turtagning kan även vara otränade i sådan turtagning.
Konstruktiv turtagning i psykoanalys
Om en psykoanalytiker inte är uppmärksam kan det gå hen förbi att hens patient har problem med turtagning och/eller ställer till med problem kring turtagning. Detta då det i psykoanalys förväntas att patienten tar initiativet till vad dagens samtal skall handla om, och då det förväntas att hen tänker högt.
Den patient som är van att alltid prata på kommer att ha lätt att göra det också i analys. Den patient som är något långsam i sina mellanmänskliga kontakter, som är otränad i konstruktiv turtagning, och som återkommande har fått och får se sig bli berövad sin tur att tala, kommer att i psykoanalys kunna ta vara på tillfället att få vara den som leder samtalet.
Förutsättningarna för konstruktiv turtagning kan vara bättre i psykoanalys än i patientens övriga vardag. Med detta följer dels möjligheten att träna sig i konstruktiv turtagning, och dels risken att inte bara analytikern, utan också patienten missar att det inte är på samma optimala sätt med turtagning utanför den tillrättalagda analyssituationen.
I den händelse en psykoanalytiker ensidigt fokuserar på det som förmodas höra till det omedvetna kommer hen att låta brister i sin patients både dåtida och nutida interpersonella kontext passera okommenterade. Patientens ouppmärksammade svårighet med turtagning blir här bara en av många olösta konflikter psykoanalytikern tillåter sig att förbigå.
Vi vet att intresse är viktigt för vad vi förmår prestera. Patienter som väljer att gå i psykoanalys har oftast ett starkt intresse för psykoanalys och/eller tro på psykoanalys som behandlingsform. Patienter som går i psykoanalys kommer därför att prestera bättre i turtagning i sin samtalsbehandling än i mer uppmärksamhetskrävande turtagning i mindre intresseväckande sammanhang i sin övriga vardag.
Det är inte så vanligt att man talar om färdighetsträning i psykoanalys, men även i framgångsrik psykoanalys sker naturligtvis färdighetsträning. Endast i psykoterapi där patienten får erfara och lära sig något nytt kommer behandlingen att göra skillnad.
För att hjälpa den patient som har svårt med turtagning i samtal krävs dels att hen medvetandegörs om sina svårigheter, dels en analys av hur svårigheterna i turtagning ter sig. Kanske behöver patienten lära sig att säga ifrån då någon avbryter: hur man gör det på ett artigt sätt är inte självklart. Det kan man behöva lära sig även om man är vuxen. Patienten behöver också öva sitt tålamod för att inte vara den som själv avbryter. Genom färdighetsträning i konstruktiv turtagning i samtal kan patienten blir en mer uppskattad samtalspartner.
Läs mer här: Fråga men inte lyssna på svar